torsdag 1 december 2016

Därför behöver vi en ny rörelse för fred och nedrustning NU!


Det finns inga militära lösningar på sociala konflikter! Det är därför som Tyresö Arbetarekommun i en motion till den socialdemokratiska partikongressen nästa år sagt nej till Nato-medlemskap och nej till kärnvapen på svensk mark.

Det är en viktig opinionsyttring från en anrik grundorganisation.

Idag läggs Aleppo och Mosul i ruiner. Civila dödas, barn och vuxna. Blod flyter på gatorna. Byggnader, sjukhus, skolor och bostäder bombas och skjuts sönder och förvandlas till högar av sten och grus. Vi ser gång på gång hur små barn grävs fram ur ruinerna. Det är oändligt smärtsamma bilder. Men oändligt mycket värre är det för de människor som lever mitt i detta helvete.

Det som händer där kan inte beskrivas som någon militär lösning. Det är civilsamhällets totala misslyckande.

Det händer idag i mellanöstern. I vår del av världen är vi förskonade från detta besinningslösa våld, detta urskiljningslösa dödande och totala förstörelse. Men skulle krig utbryta även hos oss så blir effekterna desamma. Ingen kan ha några illusioner om något annat. Det finns ingenting sådant som ”militära lösningar”.

Det är därför som nationalismens, populismens och högerextremismens framfart är så oerhört skrämmande. I land efter land växer högerkrafterna; i Ryssland, Turkiet, Polen, Ungern, Nederländerna, Storbritannien, Frankrike, ja egentligen i hela Europa och i USA  och även i de nordiska länderna. I stora delar av världen i övrigt har demokratin knappast ens fått fotfäste och därför ligger våldet och kriget ännu närmare och mera hotande där.

Och ändå tycks det som om det enda svaret på denna politiska utveckling är militär upptrappning.

Nationalisterna i varje enskilt land beter sig mycket underligt. De hejar de på varandras framgångar, som Putin, Trump, LePen och Farage. Men de uppfattar också varandra som ett växande hot och ett motiv för mera av våra begränsade resurser till militär och vapenindustri.

Det är som om de älskar att hata, att de endast känner sig trygga med ömsesidiga hot. Kanske inte helt ologiskt, eftersom diktatorernas och de auktoritära ledarnas enda verkliga stöd och skydd är just militären.

Därför ligger det en skrämmande logik i den militära upptrappning vi nu upplever i Ryssland, i Europa och inom Nato.

Men ökade resurser till militären och  vapenindustrin innebär mindre utrymme för jämlikhet och sociala välfärdsreformer. Det skapar i sin tur ökad bitterhet, mera hat, mera rädsla och ännu större uppslutning bakom nationalism och högerextremism. För en kort tid sedan föreslog den kände moderatpolitikern och EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark att den svenska militären skulle få ett engångsbelopp på över 30 miljarder kronor för att snabba på den svenska upprustningen samtidigt som regeringen lyfter fram 10 miljarder extra till kommunerna som en stor satsning på välfärden.

Här i vårt land matas vi dagligen via massmedia med rapporter om ryska militära provokationer. Aftonbladet den 30 november: REGERINGENS ORO: PUTINS KÄRNVAPEN. Hemliga dokument larmar om rysk upptrappning. ”Vi är otroligt sårbara”.

Självklart är vi ”otroligt sårbara” för kärnvapen. Mot kärnvapen kan ingen försvara sig. Kärnvapenkrig innebär ömsesidig utplåning.

Militär och vapenindustri i öst och väst, över hela världen, håller hela mänskligheten som gisslan. De behöver bara köra en runda extra med sina bombplan och hangarfartyg, för att få en ökad andel av det ekonomiska utrymmet på de sociala reformernas bekostnad.

Snacka om väpnat rån! Om det fortsätter och eskalerar ännu mera kan det bara sluta på ett sätt.
Därför måste nu en motkraft väckas. Vi behöver en ny global rörelse för fred och nedrustning. Det är den enda lösningen. En civil, demokratisk, diplomatisk lösning.Och socialdemokratin måste gå i spetsen. Ingen annan politisk kraft kan ta den rollen, även om också socialdemokratin i ett globalt perspektiv är svag och tillbakapressad.

Svensk socialdemokrati har bättre förutsättningar och därmed ett större ansvar än våra systerpartier i de flesta andra länder. Därför är det viktigt att vi inte binder oss för medlemskap i Nato och att vi kategoriskt säger nej till kärnvapen på svensk mark.

Regeringen var framgångsrik med sin kampanj för en plats i FNs Säkerhetsråd. Det är värdefullt. Men vi måste också som parti ta mycket kraftfullare initiativ på den internationella arenan.

Bror Perjus




lördag 26 november 2016

Gå till val 2018 på budskapet om "alla människors lika värde"

Tyresö Arbetarekommun anser att Socialdemokraterna Arbetarepartiet i Sverige ska gå till val på ”ett kraftfullt budskap som bygger på våra historiskt grundläggande idéer om demokrati, jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde”.
    Med det budskapet ”kan vi övertyga väljare inom alla samhällsskikt och i alla åldrar”. 
    Med det budskapet kan vi vinna valet 2018 och ”återta socialdemokratins ställning som den dominerande kraften i svensk politik”.
    Så står det i en av de motioner som jag skrivit och som Tyresö Arbetarekommunen beslutat skicka vidare som sin egen till partikongressen den 8-12 april 2017 i Göteborg.
    Genom en övertygande valseger kan ”vi dessutom, som förebild bidra till att skapa nytt hopp om respekt i vår omvärld för” dessa principer.

Men kan den svenska socialdemokratin gå till val på huvudbudskapet ”alla människors lika värde” med den strama flyktingpolitik som genomförts och vår handelspolitik som från tid till annan kräver en viss återhållsamhet utrikespolitiskt?
    Ja, absolut!
    Vem ska annars stå upp för människovärdet?
    Det fanns uppenbarligen ingen möjlighet att fortsätta med den generösa flyktingpolitik vi hade och som innebar att 160 000 flyktingar kom till Sverige på kort tid hösten 2015. Det innebar och innebär fortfarande en påfrestning på skolor, socialtjänst och bostadssektorn.
    Men det hade vi klarat!
    Det beror helt på vad man jämför med.
    Grekland och Turkiet är länder med mycket lägre levnadsstandard, hårdare tryck på välfärden i sina samhällen och oerhört mycket större klyftor och orättvisor, samtidigt som de tagit emot jämförelsevis betydligt fler flyktingar än vi. För att inte tala om det helvete som drabbar människor i krigets Irak, Syrien och andra delar av mellanöstern…
    Men avgörande för den svenska åtstramningen av flyktingpolitiken var att en fortsatt flyktingström hade medfört att högerextremismen ökat ännu mera och utgjort ett ännu större hot mot demokrati, jämlikhet och rättvisa i vårt land än den gör nu. Kanske hade vi, utan åtstramning av flyktingpolitiken, haft en högerregering redan idag, med Sverigedemokrater som ministrar.

Kom ihåg att de borgerliga och Sverigedemokraterna har en stor majoritet i riksdagen och kan fälla regeringen vilken dag som helst.
    Efter statsminister Stefan Löfvens möte med kungahuset i Saudiarabien hördes röster som att ”nu kan vi inte prata om feminism” längre. I samband med att näringsminister Mikael Dambergs besökte Filippinerna och öppnade en svensk ambassad där, så talar Human Rights Watch om medhjälp till ”brott mot mänskligheten”.
    Faktum är att en regerings företrädare alltid tvingas hantera motsägelser och ta svåra beslut. Inte minst som medlem i FNs Säkerhetsråd måste den svenska regeringen föra dialog med även de allra mest vidriga regimerna i världen. Avvägningarna kan vara svåra och ibland inte helt acceptabla för oss som partimedlemmar och väljare. Men vi måste alltid tänka på vad som är alternativet.
    Dessutom har vi, var och en, ett eget, individuellt ansvar att argumentera och försvara ”alla människors lika värde” för våra grannar, släktingar, vänner och bekanta. Det är vårt ansvar som partimedlemmar över hela landet att försvara vårt partis värderingar!
    Vi socialdemokrater kan inte sluta att kämpa för ”feminism” och ”mänskliga rättigheter”, därför att regeringens företrädare talar med och besöker regimer som vi starkt ogillar.
    Vem ska i så fall försvara de ”mänskliga rättigheterna”?
    Blir det bättre om vi socialdemokrater tystnar?
    I dagens värld är det viktigare än någonsin - efter nazismens framväxt i Europa på 1930-talet och andra världskrigets brutala människoslakt - att försvara ”alla människors lika värde”.
    Därför måste det bli ett huvudbudskap i den svenska socialdemokratins valrörelse 2018.

Bror Perjus

fredag 25 november 2016

Varsågod, min erfarenhet som envis, partitrogen gräsrotsaktivist!


Till den socialdemokratiska partikongressen har jag skrivit sex motioner som jag gärna vill agitera för vid kongressen i Göteborg den 8-12 april 2017.
    En av motionerna tar upp vårt förslag om en landsomfattande studiekampanj inom partiet på temat ”Det jämlika samhället” – ett förslag som Stockholms Läns Partidistrikt redan ställt sig bakom. Nu tar vi förslaget vidare till Partikongressen för att få med partiet i hela landet. Jag tror att en sådan studiekampanj i partiet kan avgöra valet till vår fördel 2018.
    I en annan motion föreslår vi en statlig utredning om sambandet mellan sämre arbetsvillkor och ökande sjuktal, i en tredje motion kräver vi stopp på de eländiga visstidsanställningarna. Två motioner med ett alldeles logiskt och tydligt samband. I en fjärde motion säger vi nej till kärnvapen och Nato-medlemskap.
    Alla de här motionerna har Tyresö Arbetarekommuns medlemsmöte ställt sig bakom enhälligt.
    Ytterligare två motioner går vidare till partikongressen som mina egna. Det är mer visionära – en del tycker till och med utopiska – motioner som föreslår en statlig utredning av demokratins villkor i en globaliserad ekonomi och ett folkvalt FN-parlament.
    Till var och en av de här motionerna tänker jag återkomma med blogg-inlägg den närmaste tiden. 
    Det är för att kunna agitera för de här motionerna som jag ännu en gång kandiderar som ombud till partikongressen för den interna valkrets i partiet som består av arbetarekommunerna i Nynäshamn, Värmdö och Tyresö. Och jag hoppas förstås på stöd från medlemmar i alla tre arbetarekommunerna. Det blir i så fall min tredje partikongress. Dessutom har jag också varit ombud för Livsmedelsarbetareförbundet vid en LO-kongress.
    Partikongressens uppgift är framför allt att avgöra partiets ideologiska vägval inför framtiden och nu närmast inför valet 2018, även om de ideologiska vägvalen i sig är avgörande också för kommunalpolitikens villkor och förutsättningar i alla kommuner.
    När jag för tio år sedan flyttade till Tyresö från Lidingö, där jag under fem års tid var arbetarekommunens ordförande och ledamot av kommunfullmäktige, så bestämde jag mej för att inte ta några politiska förtroendeuppdrag alls. Jag skulle verka som gräsrotsaktivist och se om det är möjligt att nedifrån påverka det här stora och traditionsrika partiet som i nära ett sekel dominerat svensk politik och samhällsutveckling.
    Det har så här långt gått bra och varit både stimulerande och tacksamt. Det är möjligt att påverka som gräsrot i det här partiet! Det är min egen slutsats och erfarenhet, även om jag kanske inte är någon vanlig gräsrot och långt ifrån nybörjare i politiken.
    Tyresö arbetarekommun har visat sig vara en generös organisation. Självklart finns här organisatoriska och administrativa brister och det maktspel som är oundvikligt i politiken. Men det fungerar som helhet med gott humör och öppenhet för olika viljor och opinioner.
    Tyresö  arbetarekommun är en stark och vital del av partiet som påverkar partiets politik även på landstings- och riksnivå och internationellt.
    Tyresö arbetarekommun - som här om dagen under festliga former fyllde 90 år – är med sin vitalitet och framåtanda ganska representativ för hela det svenska socialdemokratiska partiet, tycker en envis, partitrogen gräsrotsaktivist…
Bror Perjus


torsdag 24 november 2016

Jämlikhet är ingen uppoffring

Nyligen, vid ett möte i vår lilla studiecirkel i Tyresö, lutade sig en av deltagarna plötsligt fram över bordet. Han pekade uppfordrande på mej. Och ställde en rak fråga, ärligt, med stor inlevelse och en viss förundran.
   Den mannen är, som vi alla i cirkeln, mycket engagerad i sin omvärld och hur samhället fungerar. Och jag tror att han är en mycket solidarisk person. Han har varit verksam i reklambranschen, han är konstnärlig, han anser att Bengt Lindström är nästan jämförbar med Van Gogh. Och han tycker att människor i allmänhet är allt för upptagna av materiella värden. Varje möte i vår cirkel inleder han med en aforism av sin favoritpoet Oscar Wilde.
   I den här studiecirkeln har jag några gånger berättat om att vi i Tyresö Arbetarekommun antagit uttalanden och skickat motioner om jämlikhet till det socialdemokratiska partiets högsta ledning.
   Nu pekade den här mannen uppfordrande på mej och ställde frågan:
-        Behöver man numera övertyga socialdemokrater om att jämlikhet är bra?
   Studiecirkeltiden var över för den här gången. Jag hann aldrig svara. Men frågan förföljer mej. För aktiva socialdemokrater är nog svaret ganska självklart. Vid en av de diskussioner vi hade i arbetarekommunen förklarades det, om en av de motioner jag skrivit, att det var att slå in öppna dörrar. Jämlikhet är ett självklart värde inom socialdemokratin. Det behöver man inte motionera om.
   Tänk om det vore så enkelt!
   När jämlikhet diskuteras återstår det alltid hur många frågor som helst som inte kan besvaras. Hur jämlikt ska det egentligen vara? Ska alla ha samma lön? Osv…
   I en motion föreslog jag att socialdemokratin ska gå till val 2018 med ett huvudbudskap om ”alla människors lika värde och det jämlika samhällets uppenbara fördelar socialt och ekonomiskt”.
   Någon tyckte, fyndigt, att det var som att diskutera om man ska spela teater i en teaterförening.  Själv tycker jag att det är som att  diskutera vilket teaterstycke man ska spela och hur det ska spelas, vilket rimligen är vanligt och vitaliserande för teaterföreningar.
   Hur det nu är med den saken, så bytte medlemsmötet helt enkelt attsats till motionen. Det eniga beslutet blev sedan att bifalla motionen och att uppmana den Socialdemokratiska Partistyrelsen att organisera en landsomfattande studiekampanj inom partiet på temat ”Det jämlika samhället”.
   Så svaret då till min vän i studiecirkeln! Måste socialdemokrater övertygas om värdet av jämlikhet?
   Nej, de flesta socialdemokrater är säkert socialdemokrater därför att de vill ha ett jämlikt samhälle. Hur jämlikt det ska vara kan och måste vi sedan diskutera i all evighet.
   Men problemet är ett helt annat, nämligen följande!
   De flesta – även socialdemokrater - uppfattar nog jämlikhet som en kostnad, en uppoffring, att det handlar om att avstå, att ge bort till den som har det lite sämre. Det finns alltid någon som har det sämre, som vi måste ge till. Den som talar om jämlikhet betraktas som idealist.
   Men nu visar modern ekonomisk forskning entydigt att det jämlika samhället fungerar bättre i praktiskt taget alla avseenden än det mera ojämlika samhället.
   Produktiviteten, det varje enskild medborgare presterar i genomsnitt, är högre i mera jämlika samhällen. Den ekonomiska tillväxten är högre i mera jämlika samhällen. Ekonomin fungerar helt enkelt bättre i mer jämlika samhällen! Allt annat fungerar för övrigt också bättre. Så jämlikhet är ingen uppoffring. Jämlikhet skapar större tillgångar.
   Jag tror att socialdemokrater i allmänhet idag inte riktigt tagit till sig att jämlikhet är ekonomiskt effektivt förutom att det är moraliskt rätt.
   Modern forskning visar helt enkelt att: Socialdemokratin har rätt. De borgerliga har fel.
Bror Perjus

fredag 15 april 2016

DNs krönikör Lena Andersson har blivit en tokig anarkist!

Länge har jag uppskattat Lena Anderssons krönikor i DN och hennes böcker om Ester. Vid ett tillfälle stod hon i foajen till biografen Victoria på Götgatan i Stockholm och jag gick fram till henne, vidrörde hennes arm och sa att jag läste och uppskattade hennes texter.
Det ångrar jag djupt idag, denna morgon, klockar 06.30, den 16 april, 2014 – eller så, kanske inte?!
I DN idag skriver hon om vår märkliga, för att inte säga bisarra vilja att betala skatt i Sverige, en "konsensus" som hon finner högst märklig, dum kanske?

”Så fort man samlat ihop något ska man dela med sig, annars är man girig. Sådan är vår konsensus. Alla pengar tillhör egentligen alla, resten är omoral.”
Det skriver hon på fullt allvar – eller…?!

Sedan fortsätter hon med att jämföra ”staten” – vår demokratiska stat – med ”fursten” alltså en forntida diktator, Gustav Wasa antagligen, eller kanske Karl den XVI Gustav själv. Hon fortsätter och jämför med ”hallicken” som tvingar socialt utsatta kvinnor till gatuprostitution, lägger beslag på deras pengar, hotar och misshandlar.
Viljan att betala skatt är en konsensus som accepterar att ”staten äger sina medborgare” och kan använda dem fritt för ”organtransplantation och annat”, filosoferar hon.

Nu framstår Lena Andersson som en tokig anarkist, eller också något ännu mycket värre…
Jag läser och läser och läser… Och jag förväntar mig i det längsta att hon ska vända på resonemanget, på logiken och komma fram till den självklara motsatta slutsatsen.

Men icke!
Hon fullföljer konsekvent, rad efter rad.

Kanske, trots allt, är hennes ärende att provocera fram det mest vildsinta försvar som tänkas kan för just det demokratiska samhällets rätt att ta in skatt för att bekosta skolor, universitet, järnvägar, gator, vägar, sjukhus och löner till lärare, vägbyggare, sjuksköterskor och socialsekreterare, som vi alla behöver för att klara oss levande genom livet?
Kanske är hon bara fullkomligt konsekvent, på gränsen till intellektuellt självmord?

Mitt i artikeln skildrar hon en medborgare, som är bottenlöst girig och i ”godan ro sitter i sin eka och metar” och ”inte bidrar till statusjakt och hets”.
Nej, Lena Andersson vänder inte. Hon fullföljer till slutet. Den sista meningen lyder: ”Det är sant att girighet orsakar skatteplanering, nämligen skatteverkets, som nitiskt samlar medel så att någon annan alltid ska betala”.  

Min slutsats är ändå!
Hon skojar!

Hon provocerar!
Lena Anderssons tanke är att samhällets medborgare ska resa sig upp ur läsfåtöljen i fullkomligt obehärskad vrede över alla de miljarder som världens ekonomiska elit skyfflat undan via Panama och andra skatteparadis för att ”någon annan ska betala” för de vägar de åker på i sina limosiner, den sjukvård deras åldrande föräldrar erbjuds, den utbildning deras barn får.
Jag reser mej upp och kastar mej över tangenterna...
Självklart är det Lena Anderssons syfte!

Men tänk om det slår fel?
Tänk om hela den illustra, självupptagna borgerlighet som läser Dagens Nyheter tar henne på allvar och tror att hon menar det hon skriver?

Tänk om Svenska Dagbladets ledarredaktion hakar på och vidareutvecklar temat?
Egentligen är ingen skada skedd! Det har ju faktiskt redan hänt sedan tidningarna startades för hundra år sedan. För att inte tala om Anna Kinberg Batra och hennes illustra skara av företrädare…

Bror Perjus
http://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-skatt-ar-den-sanna-girigheten/






fredag 18 mars 2016

Det jämlika samhället är ekonomiskt effektivare än det ojämlika

Andreas Svahn (S) är kommunstyrelsens ordförande i Hallsberg. I Svt-Rapport den 12 mars sa han det många andra sagt de senaste åren, kanske decennierna!
  "Vi socialdemokrater saknar den sammanhållande berättelsen - vad vill vi med Sverige?"
  Vi har de enskilda reformerna, på område efter område; barnbidrag, föräldrapenning, skolor, arbetsrätt, a-kassa, sjukförsäkring, pension, bostäder, vägar...

Men det räcker inte! Vi saknar den sammanhållande berättelsen...

Nu finns emellertid den berättelsen vi efterlyser, men gömd i ett snårigt och abstrakt vetenskapligt språk, med en oändlig mängd fakta, kurvor och staplar i rapporten ”Jämlikhetsanden”, av de båda brittiska forskarna, Kate Pickett och Richard Wilkinsson, utgiven i Sverige av Karneval förlag 2010, recenserad i media och omdiskuterad inom socialdemokratin.

Men där finns något i den som gått oss förbi!

De båda forskarna har tillsammans erfarenhet från 50 års forskning. De har sammanställt och analyserat forskning om 73 samhällen som utgörs av världens 23 ledande industriländer plus USAs 50 delstater, som de rangordnat från det mest jämlika till det mest ojämlika.

Då visar sig något oerhört intressant!

Nämligen att det mera jämlika samhället är bättre i praktiskt taget alla avseenden än det ojämlika samhället. Därmed bevisas vetenskapligt något som för oss socialdemokrater egentligen alltid varit självklart. Det är vad vi alla alltid varit övertygade om! Hårddraget kan vi säga att det är vetenskapligt bevisat att socialdemokratin har rätt och borgerligheten har fel.
  Men det som gått oss förbi i rapporten är att det jämlika samhället också är effektivare i strikt ekonomisk mening jämfört med det mera ojämlika samhället! Tillväxten är snabbare och produktiviteten, vad varje enskild person i samhället presterar, är högre ju mera jämlikt samhället är!

Och egentligen är det självklart!

För, är det inte självklart att människor presterar bättre och att ekonomin därmed utvecklas bättre och snabbare när fler har arbete och arbetslösheten är lägre, när alla barn- och ungdomar lär sig mera och utvecklas bättre, när vi slipper oroa oss för hur våra åldrade föräldrar har det, när vi alla har en bättre hälsa, när vi lever och kan verka längre tid, när vi har mindre oro och ångest och färre psykiska sjukdomar, när barnadödligheten är lägre, när antalet tonårsgraviditeter är färre, när färre har problem med fetma, drogmissbruk och alkoholmissbruk?
  Och självklart är det ekonomiskt effektivare när människor kan arbeta och producera istället för att stjäla, slåss och döda och sitta i fängelse år efter år?
  Självklart fungerar ekonomin bättre när människor har större förtroende för varandra, för politiker, myndigheter och företag?

Och det är faktiskt den skillnad mellan jämlika och ojämlika samhällen som rapporten "Jämlikhetsanden" påvisar.

Men hur kan då ekonomer, storföretagsledare och borgerliga politiker ständigt hävda att ekonomin blir effektivare med ökade klyftor, högre vinster och högre löner för de redan högst avlönade, med sänkta löner för de lägst avlönade, sänkt a-kassa, försämrad sjukförsäkring, sämre försörjningsstöd, avgiftsbelagd sjukvård och utbildning och otryggare arbetsliv o s v - när det förhåller sig precis tvärt om?
  Jo, det framstår som enkelt och logiskt! Om vi enbart utgår från det enstaka förslaget som sådant. Med högre vinster investeras det mera och produktionen ökar. Med högre löner arbetar de duktigaste bättre. Med sänkt lön tvingas den lägst avlönade arbeta mera och hårdare. Sänkt a-kassa tvingar den arbetslöse att ta ett lägre avlönat arbete. Försämrad sjukförsäkring tvingar den halvfriske tillbaka till arbetet. Otryggare arbetsliv tvingar den enskilde att arbeta mera och hårdare för att inte riskera att förlora sitt arbete. Sämre pensioner tvingar äldre att arbeta längre. O s v...

Men sammantaget ökas klyftorna i samhället. Och det är uppenbarligen ekonomiskt kontraproduktivt, egentligen förödande... Det har vi upplevt starkare i Sverige under de senaste åren än i något annat utvecklat industriland.

Det är därför Andreas Svahn har så oerhört rätt! Vi behöver "den sammanhållande berättelsen" som håller samman berättelsen om vår historiska kamp för jämlikhet i över 100 år med de 100 år av kamp som ligger framför oss!

Så enkelt, men så förbisett!

Beteckningen "Socialdemokraterna - Framtidspartiet" är bra, men otillräcklig. Vad ska vi annars vara ett parti för, om inte för framtiden - dåtiden har vi ju redan förändrat! "Framtidspartiet" säger ingenting om vart vi är på väg annat än mot framtiden och vart skulle vi annars vara på väg?
  Därför föreslår jag att vi i nästa valrörelse går fram med beteckningen;
Socialdemokraterna
- Framtidspartiet
för ett jämlikt samhälle
Bror Perjus



söndag 13 mars 2016

De odlar politikerförakt - Mats Knutsson, Lena Mellin, K G Bergström, Ewa Stenberg och Göran Eriksson

De politiska kommentatorerna i massmedia utger sig för att vara opolitiska?! En verbal paradox?  Är de politiska eller opolitiska?
Dessvärre är paradoxen inte enbart verbal!

I verkligheten blir de politiska kommentatorerna allt mer partiska och samtidigt allt mera tongivande för den politiska opinionen. Det finns alltid ett underliggande budskap i deras kommentarer, men deras positioner bygger i hög grad på att de är skickliga just på att framställa kommentarerna som opartiska.
Därmed blir deras kommentarer också så förrädiska.

Men den som lyssnar eller läser noga upptäcker snart att deras kommentarer genomgående ger ett alldeles tydligt stöd för borgerligt slentriantänkande och ogenomtänkta ryggmärgsreflexer som ytterst främjar populism och enfald.
Kommentarerna förstärker därmed människors  mest cyniska och negativa syn på politik och politisk aktivitet. Den demokratiska processen framställs som enbart till för politikerna själva och deras karriärer. Det kan på sikt visa sig vara förödande för demokratin.

Demokrati kan nämligen inte fungera och existera utan politiskt aktiva människor och politiker valda i  fria och allmänna val. Därför bidrar de så kallade opolitiska kommentatorerna till ett växande hot mot demokratin.
Kommentatorerna är långt ifrån oskyldiga till det politikerförakt som i hög grad bidragit till Sverigedemokraternas politiska framgångar.

Socialdemokraternas kommundagar i Örebro i helgen kan fungera som exempel. Statsminister Stefan Löfven meddelar där att kommunerna ska få 10 miljarder kronor i ökade anslag av statliga medel för att kunna anställda fler i främst äldrevård och skolor.
Studioreportern i Rapport har fått order från kommentatorn Mats Knutsson att ställa följande fråga exakt;

Varför kommer Stefan Löfven med det beskedet just idag?
Mats Knutsson, svarar tvärsäkert.

- Han är hårt pressad av dåliga opinionssiffror och svaga förtroendesiffror. Här är han på hemmaplan. Här finns ett 100-tal socialdemokratiska kommunpolitiker och det här är vad de vill höra. De knepet använde också Göran Persson på sin tid. Det här kan betyda att det interna stödet för honom kan växa.
"Stefan Löfven slåss som en gladiator för att höja opinionssiffrorna", berättar Lena Mellin i Aftonbladet. "Stefan Löfven gick också till skarpa angrepp mot ”högern” i sitt tal. Inget fel med det om han ville frammana utmåla en gemensam fiende för sina partikamrater."

"Förklaringen är att partiledningen är så besatt av att visa att partiet är regeringsdugligt att det till och med offrar gamla heliga hjärtefrågor," meddelar  K G Bergström i  Expressen.
"Med ett generalangrepp mot alla borgerliga partier vill S ta bort fokus från flyktingpolitiken. Men det är inte säkert att han lyckas med det" siar Ewa Stenberg i Dagens Nyheter.

"Förtroendet för regeringens flyktingpolitik är svagt och Socialdemokraterna vill tala om något annat", slår Göran Eriksson fast i Svenska Dagbladet.
Alltså; Stefan Löfven försöker flytta fokus från flyktingpolitiken, pekar ut högern som fiender, slåss som en "gladiator" för att höja opinionssiffrorna och delar ut 10 miljarder till kommunerna, enbart för att stärka sin egen ställning i partiet.

Detta enligt de allvetande opolitiska, politiska kommentatorerna!
Kan man inte tänka sig att Stefan Löfven verkligen anser att det behövs fler anställda i skola och äldreomsorg, att utbildning är bra för unga människor och att våra äldre behöver en bättre vård? Kan det inte tänkas att han betraktar det som överordnat sin egen person och bilden av honom som statsminister?

Borde inte de opolitiska, politiska kommentatorerna på allvar istället fundera kring frågan om det är värt att satsa 10 miljarder av skattemedel på flera lärare och flera undersköterskor i äldreomsorgen?
Bror Perjus