söndag 17 januari 2016

Margot Wallström spelar i en annan liga än Karin Enström och Tomas Tobé?

Frestelsen för den borgerliga oppositionen blev för stor. Moderater som Karin Enström och Tobias Tobé försöker utnyttja den futtiga lägenhetsaffären för att komma åt Margot Wallström, regeringens mest populära, erfarna, tydliga och slagkraftiga minister.

Margot Wallström är en världspolitiker och en oerhört stor tillgång för regeringen. Hennes idé om en ”feministisk utrikespolitik” har gjort henne till ”en av årets främsta globala politiska tänkare” enligt den ansedda tidskriften Foreign Policy.
Den ”feministiska utrikespolitiken” är en genial idé i flera avseenden. Det är framför allt ett sätt att uppmärksamma de allra mest förtrycka och fattiga bland alla förtryckta och fattiga, det vill säga kvinnorna, men också barnen, den kommande generationen, som kvinnorna tar det största ansvaret för.

Vidare är konflikten mellan de allra fattigaste och de allra rikaste den främsta orsaken till våld och krig. Allra mest utsatta för våldet och kriget är just kvinnor och barn, samtidigt som männen ofta gör sig själva till krigets hjältar och en sorts förryckta macho-ideal för framtida generationer.
Den ohyggligt destruktiva, resurskrävande och miljöförstörande vapenindustrin, militären och våldet har alltid betraktats som utrikespolitikens främsta medel. Med en ”feministisk utrikespolitik” kan helt andra kvalitéer i utrikespolitiken lyftas fram; som dialog, samtal, samförstånd.

Utrikespolitiken har alltid varit dominerad av män, oftast av brutala manschauvinister som ägnat sig åt tuppfäktning av det allvarligare slaget med kärnvapen som det ultimata tillhygget och mänsklighetens utplåning som yttersta hot och konsekvens. Utrikesministrarna, försvarsministrarna generalerna och vapenindustrins ägare och direktörer har nästan undantagslöst varit män.
Margot Wallström har, med den ”feministiska utrikespolitiken”, skapat ett alternativ till denna primitiva, manschauvinistiska, våldsfixerade utrikespolitik. Den ”feministiska utrikespolitiken” lyfter fram kvinnors rätt och möjlighet att blanda sig i och gradvis förändra utrikespolitiken i en fredlig och konstruktiv riktning.

Sådana analyser har varit i det närmaste obefintliga i våra borgerligt och småborgerligt dominerade massmedier – det gäller också Sveriges Radio och TV. Själv kan jag faktiskt inte påminna mig ha läst hört eller sett någon enda djupgående, genomtänkt och initierad analys av vad begreppet ”feministisk utrikespolitik” innebär och kan betyda för världspolitiken i framtiden. Det har mest inskränkt sig till sådana infantila frågeställningar som; ”Vad hjälper egentligen feminism mot ubåtskränkningar?”
Innan Margot Wallström blev utrikesminister så var hon FN:s särskilda representant med uppdrag att uppmärksamma sexuellt våld i krig och konflikter. Då bodde hon ensam i en lägenhet på 33 kvm på 39e våningen mitt i New York. Jag får cellskräck bara jag tänker på att ta hissen upp till en sådan lägenhet. Där fick hon bo ensam, långt från sin familj i Värmland och sova med öronproppar för att slippa oljudet från gatan, avslöjar Hemmets Journal av alla medier.

Då reste hon runt och granskade de fruktansvärda brott som ständigt begås mot kvinnor i krig av adrenalin- och testosteronstinna hannar. Sedan tillbaka till New York för att rapportera i FN om ohyggligheterna och så ut i världen igen för att agitera mot våld och krig och kvinnoförtryck.  
Under lediga stunder gick hon ut och jobbade som volontär med soppkök, bära hem mat till gamla på Manhattan och hjälpa hemlösa i kvarteret där hon bodde.

Innan hon fick uppdraget att rapportera om övergrepp mot kvinnor i krig, så var hon Sveriges EU-kommissionär och en tid EU-kommissionens biträdande chef. Och innan dess kulturminister, socialminister och civilminister i Socialdemokratiska regeringar.
Hon har, tillsammans med sin man Håkan, genomlidit den djupa outplånliga sorg det innebär att förlora ett barn, en son som föddes i april 1992 men avled kort efter födelsen.

Bror Perjus

 

 

lördag 16 januari 2016

Rör inte vår Margot! Massmedia bestämmer inte.

Massmedia ska granska, avslöja missförhållanden och lyfta fram kritik. Men inte bestämma!
Nu gäller det för arbetarrörelsens ledning att ha is i magen. Den här gången ska vi rida ut krisen!
Utrikesminister Margot Wallström ska inte avgå.
Statsminister Stefan Löfven och hela regeringen ska enhälligt, entydigt och kraftfullt ge Margot Wallström sitt stöd!

Det är statsministern som utser och avskedar ministrar. Ingen annan! I andra hand är det socialdemokratiska partiet och dess medlemmar som bestämmer vem som ska företräda och leda partiet. Slutligen, och i sista hand, är det väljarna som avgör vem som ska vara både statsminister och utrikesminister.  Inte massmedia!

Anneli Nordström ska heller inte avgå! Vem som ska vara Kommunals ordförande ska fackförbundets kongress avgöra med ledning av kongressledamöternas känsla och kunskap om vad de enskilda medlemmarna tycker.
Utrikesministerns tillfälliga hyreslägenhet i Kommunals fastighet är en groteskt uppförstorad historia, precis som Håkan Juholts så kallade lägenhetsaffär.  En representant för ”Institutet mot mutor” säger att bara misstanken är allvarlig. Så lättvindigt. Det är bara att uttala en misstanke och sedan påpeka att det är "allvarligt".

Utrikesministern påstås ha gjort sig beroende av Kommunal genom att hyra en lägenhet i fackförbundets fastighet. Men hos vem skulle i så fall ministern hyra? Hos en privat fastighetsägare kanske och göra sig beroende av en privat fastighetsägare? Kan en socialdemokratisk minister över huvud taget hyra en bostad utan att bli misstänkliggjord för tagande av muta?

Självklart kan en minister köpa en bostadsrätt i Stockholm med rimlig närhet till regeringens kansli! Men är det inte tillåtet för en minister att bo i hyreslägenhet, inte ens tillfälligt? Enklare är det förstås om alla ministrar är miljonärer, helst mångmiljonärer och kan köpa lägenheter precis när som helst och var som helst, till vilka priser som helst - om de nu absolut ska ha någorlunda nära till jobbet i regeringskansliet.
Kanske är det dit man vill komma? Bara mångmiljonärer ska vara ministrar! Och den som är socialdemokrat och mångmiljonär är väl ingen riktig socialdemokrat och ska under inga omständigheter argumentera för jämlikhet. Då gör den sig skyldig till dubbelmoral. Och det är mycket värre än att öppet vara helt omoralisk och stenhårt agitera för bättre villkor för just mångmiljonärer och ständigt ökade ekonomiska klyftor som de superrika finansfamiljerna och deras superavlönade, bankdirektörer och koncernchefer.

Nu har utrikesministern själv sagt upp lägenheten i Kommunals fastighet. Eftersom hennes familj bor i Värmland så får hon väl själv får bo hos någon bekant i Stockholms-trakten tills vidare, för att kunna fullfölja sin uppgift som utrikesminister för landet Sverige. Jag försöker alltid efter begränsad förmåga agitera så gott jag kan för ett jämlikt samhälle. Men någonstans går det ändå en gräns. Sveriges utrikesminister bör inte vara beroende av att bo som en inhysing i nåder hos en bekant.
Nu vevas återigen alla regeringens och utrikesministerns ställningstaganden i massmedias alla kanaler. Precis som om kritiken mot den Saudiarabiska diktaturen, som hugger av händer och piskar ihjäl sina kritiker, har något sorts mystiskt samband med nakendansen i Kommunals restaurang!?
Eller kritiken mot den demokratiska staten Israel för övervåld mot palestinier? Eller att inte skicka JAS-plan mot IS/Daesch? Eller det uteblivna erkännandet av Västsahara? Eller militär/civil värnplikt?

Sådana samband ser bara den som är helt introspektiv och saknar förmåga att skilja på stort och smått. Margot Wallström ska fortsätta som utrikesminister, ersättare för statsministern och en stark, tydlig och populär ledamot av regeringen. Även om det irriterar militär, vapenproducenter och i buskarna smygande säkerhetsagenter.

Det som hänt i Kommunal är allvarligare. Särskilt behandlingen av anställda i förbundets restaurang med sextrakasserier och uppsägning av en gravid som protesterade mot förflyttning och lönesänkning. Sådant får ingen arbetsgivare ägna sig åt! Och absolut inte ett fackförbund som faktiskt ska försvara de anställdas trygghet i alla lägen och dessutom kämpa för lagar och avtal som garanterar anställningstryggheten. Det är mycket grannlaga för ett fackförbund att bedriva kommersiell verksamhet. Det är lätt att chefer på armlängds avstånd från den fackliga organisationen börjar uppträda som dåliga arbetsgivare.
Men vem som ska vara förbundsordförande ska avgöras av förbundskongressen i vår. Kongressen måste dessutom rejält och grundligt diskutera igenom förbundets principer och moral på alla nivåer. Om förbundets ordförande avgår nu är risken stor att alla nöjer sig med det och sopar hela den mycket större frågan under mattan, som för övrigt gäller hela arbetarrörelsen.

Bror Perjus