Vad är det som har hänt? - Jag vet!

Varför blev det såhär? Nyss var framtiden ljus. Den arabiska våren gav oss en förhoppning om att demokratin skulle börja spridas i de länder som behärskades av de hårdaste diktaturerna. Men plötsligt brakade allt samman och ersattes av det mest brutala våld. Vad var det som hände egentligen? Jag vet!

Nu domineras våra sinnen av krigen i Mellanöstern och Nordafrika, flyktingtragedin, högerextremismen, klimathotet och miljöförstörelsen. För inte så länge sedan uppfattade vi nuet och framtiden som oändligt mycket mera ljus och hoppfull. En ”arabisk vår” skapade förhoppningar om att demokrati och mänskliga rättigheter skulle kunna drivas fram i de förstelnade samhällsformer som dominerade i mellanöstern och sprida sig över hela världen.

Unga, välutbildade människor i just mellanöstern, i de länder som vi kallar för arabiska, gick ut på gator och torg och krävde demokrati och mänskliga rättigheter. En rörelse i USA kallade sig för Occupy Wall Street refererade direkt till den ”arabiska våren” som förebild och slog läger intill ett av världens stora finanscentra, för att protestera mot ojämlikhet och växande ekonomiska klyftor. Liknande tältläger sattes upp i London och Stockholm.

Men så hände något! Händelseutvecklingen vändes i motsatt riktning. Jag vet varför!

De privilegierade kretsarna, världens monumentalt rika människor gick till motangrepp. De gjorde det - som alltid - i förening med militären. Redan USAs president Ike Eisenhower, själv ursprungligen general, varnade redan på 1950-talet för det militärindustriella komplex som nu gått till motangrepp mot de unga, välutbildade som vill ha demokrati och mänskliga rättigheter.

Egentligen var det mycket enkelt. Generalerna i Egypten spelade ut Muslimska Brödraskapet mot de intellektuella, sekulära, den unga, demokratiskt sinnade generationen. När den striden var avgjord återtog generalerna makten i Egypten. Därmed avstannade demokratiseringen. Allt återgick till det gamla, fast ännu värre. Ett steg framåt blev två bakåt.

Militären i det av USAs militär sönderbombade Irak reorganiserade sig som terrorgrupper.

Den syriske barnläkaren och diktatorn Bashar Al Assad släppte, med beräkning, ut politiska fångar som genast bildade den hårda kärnan i det som nu kallas för IS eller Daesh, en armé av nyfrälsta krigare. Det brutala inbördeskriget satte effektivt stopp för den demokratirörelse i Syrien som förr eller senare skulle ha störtat Assad-klanen.  

De Förenade Arabemiratens härskare och Saudiarabiens kungafamilj med sin väldiga mängd av prinsar med egna arméer såg med fasa framför sig en demokratisk utveckling som skulle beskära deras envälde och gigantiska privilegier. Motdraget var enkelt. De ökade sina leveranser av pengar och vapen till diverse terroristgrupper. Och pengar, oljepengar, har de obegränsade mängder av.

De iranska mullorna mobiliserade sina spridda terrorgrupper i grannländerna.

En cocktail av motsättningar och oförsonligt, irrationellt hat, odlat genom generationers strider och ekonomisk och känslomässig utarmning, exploderade i ansiktet på demokratins förespråkare.  

Stridsvagnarna rullade ut på gatorna. Raketramperna och kulsprutorna monterades upp. Hangar- och jaktfartyg gjordes redo för strid. Jakt- och bombplan gick upp i luften. Demokratins torg invaderades, Majdan, Zuccotti, Tarir…

Militären tog över initiativet! Inte bara i Egypten… Inte bara i Syrien… Inte bara i Saudiarabien…

Den ryska statsledningen tog på samma sätt itu med Ukrainas demokratiska rörelse och lade, för säkerhets skull, beslag på Krim och landets östra regioner för att hetsa nationalister på båda sidor.

Flyktingvågorna började röra sig norrut, över Medelhavet och in i Europa. Svaret lät inte vänta på sig. Den ängsliga europeiska befolkningen började glida in i armarna på de populistiska, högerextremistiska och i yttersta fall fascistiska, antidemokratiska partier som slumrade i politikens ytterkant. Så fick de stopp på den demokrati i Europa som länge hotat diktaturerna i världen.

Ropet på gränsbevakning, polis och militär höjdes till stormstyrka. De demokratiska partier som ville slå vakt om mänskliga rättigheter och människovärdet tvingades på reträtt. Militären flyttade fram sina positioner även i Europa.

USAs första svarta president, Barack Obama, som med en uttalad strategi för fred och nedrustning ville dra tillbaka den så kallade supermaktens trupper från krigsområden, tvingades anpassa sig till militärens villkor och agenda.

Terrordåden i världens stora städer avlöste varandra. Våldet, brutaliteten, massmördandet bredde ut sig, upplevdes nästan som en farsot. Demokratin pressades tillbaka. Den väldigaste, mäktigaste och mest vinstrika industrin, vapenindustrin, går mot nya vinstrekord. Hotet från demokratin är tills vidare avvärjt.

De privilegierade kretsarna, saudiska prinsar, den globala finansmarknadens matadorer och de ryska oligarkerna under Putins beskydd, ja, även Kinas politbyrå som ständigt fruktar västvärldens demokratiska smitta, känner sig åter säkra bakom generalernas raketer, kanoner, kulsprutor, jaktplan och stridsvagnar, åtminstone tills vidare...

Men vi andra måste återigen ta upp argumenten för alla människors lika värde, alla grundläggande mänskliga rättigheter, demokrati och jämlikhet och inte låta oss nedslås av det mörker som just nu hotar våra sinnen, vår självsäkerhet och vår beslutsamhet.

Bara så kan vi rädda mänskligheten och kommande generationer. Bara så kan vi tillsammans ta itu med klimathot och miljöförstörelse och den allra värsta miljöförstörelsen av alla; den gigantiska krigsmaterielproduktionen och kriget, bomberna, raketerna, jaktflyget, hangarfartygen som orsakar folkmord och spyr ut sitt gift och de gaser som gör jorden obeboelig för framtida generationer.

Bror Perjus  

Partiledaren kan inte lyssna på Rörelsen om Rörelsen ingenting säger!

Det är fint och inspirerande att vara en vanlig medlem utan förtroendeuppdrag i Tyresö Arbetarekommun. Det är en stark och traditionstyngd Arbetarekommun. Bland medlemmarna finns en tidigare partiordförande och statsminister, en tidigare partisekreterare och en tidigare minister, en nuvarande riksdagsledamot och många fler mycket kunniga kommun- och landstingspolitiker, men framförallt ”vanliga” aktiva, engagerade, ansvarstagande medlemmar.

Nio gånger per år hjälps vi åt att bära ut en egen producerad lokaltidning, Tyresö Nyheter, till alla hushåll i kommunen. Tidningens professionella redaktion arbetar helt ideellt. En fantastisk prestation! Bara att bära ut tidningen är en meningsfull och konkret politisk arbetsuppgift. 

Men jag har en stark känsla av att många av våra arbetarekommuner, precis som Tyresö, måste vitaliseras politiskt. Vi måste mycket tydligare lägga oss i vilken politik som det socialdemokratiska partiets högsta ledning ska driva. Det är, tror jag, avgörande för att svensk socialdemokrati åter ska kunna bli den dominerande demokratiska kraften i vårt land.

Och Tyresö Arbetarekommun håller på att vitaliseras politiskt!

Särskilda diskussionsmöten arrangeras nu där vi fritt och öppet diskuterar den i samhällsdebatten just nu mest brännande frågan. De diskussionerna kan sedan bli vägledande för senare beslut vid arbetarekommunens allmänna medlemsmöten.

Vi började diskutera invandring och migration. Där fanns inga stämningar för begränsad invandring. Däremot starka krav på bättre resurser för mottagning av nya invandrare – vilket är motsatsen; ett engagemang för människor som flyr från terror, tortyr och krig.

Vi fortsatte med - den främst i storstadsregionerna - oerhörda bristen på bostäder och framförallt bristen på hyresbostäder med rimliga boendekostnader, särskilt för ungdomar.

Nästa möte ska handla om jämlikhet. En utgångspunkt kan bli ett uttalande om jämlikhet som redan antagits av arbetarekommunens medlemsmöte. Det fanns då ingen tradition av att anta skriftliga uttalanden vid medlemsmöten. Men efter en gedigen bearbetning i två arbetsgrupper och tre medlemsmöten antogs ett uttalande som var klart bättre än mitt utkast.

Där står bland annat följande:

”Det mer jämlika samhället är det ekonomiskt mest effektiva samhället. Ibland påstås att socialdemokratin måste tona ned kravet på jämlikhet för att dra till sig röster från en växande medelklass. Det är precis tvärt om! Det jämlika samhället är bättre för det allra största flertalet.”

Det är ett radikalt ställningstagande i en gammal klassisk socialdemokratisk tvistefråga. Uttalandet bygger på den banbrytande forskningsrapporten ”Jämlikhetsanden” (Pickett/Wilkinsson, Karneval Förlag 2010).

På arbetarekommunens årsmöte antogs ytterligare ett uttalande. 

Rubrik: "Kraftfullt stöd för utrikesminister Margot Wallström”, för hennes feministiska utrikespolitik och hennes kritik mot den saudiska regimen. Det ser vi som en mycket smart och framsynt vidareutveckling av Olof Palmes och Anna Lindhs aktiva utrikespolitik.

Tyresö Arbetarekommun har också ställt sig bakom en motion om en ”strategi och ett handlingsprogram för demokratins globalisering”. Motionen antogs av den socialdemokratiska partikongressen i Göteborg 2013, tillsammans med en motion från Göteborg om direktvalt FN-parlament. Det beslutet följer vi nu upp med en uppmaning till partiledningen att snarast tillsätta en arbetsgrupp för att utforma en sådan strategi och handlingsprogram.

Alla de här besluten i Tyresö Arbetarekommun ska finnas att läsa på vår hemsida och kan laddas ned och användas av alla som är intresserade; www.socialdemokraterna.se/tyreso

Våra förtroendevalda på olika nivåer är självklart viktiga bärare av våra politiska ställningstaganden. Men erfarenheten säger att det är först när vi väldigt noga och exakt diskuterar och skriver ned våra ställningstaganden i form av uttalanden och motioner som de blir riktigt tydliga.

Därför är det - tror jag - helt avgörande för vår partiorganisations vitalisering att alla basorganisationer i partiet börjar arbeta med konkreta, genomarbetade, skriftliga uttalanden som tar ställning i de aktuella kontroversiella politiska frågorna precis när de är som mest aktuella. I vår tid händer allt mycket fort och debatter sprids omedelbart via sociala medier och massmedia. Det är inte tillräckligt att vänta på partikongresser och årsmöten på olika nivåer.

Tage Erlander uppmanade vid partikongressen 1969 sin nyvalde efterträdare Olof Palme att ”lyssna på Rörelsen”. Men det är omöjligt för en partiledare att ”lyssna på Rörelsen” om Rörelsen ingenting säger.

Bror Perjus

Byt ut kommunalråd (S) som inte förstår vad vårt parti står för!

Det står och väger inom socialdemokratin i vårt land. Kanske är det avgörande för demokratins framtid i hela Europa och därmed för resten av världen. Utrikesminister Margot Wallströms rakryggade kritik mot den saudiska regimen visar hur avgörande våra vägval kan vara. Men nu handlar det också om invandringen.

Ja eller nej till ytterligare skärpning av reglerna för invandring till Sverige diskuteras allt mer intensivt och öppet. Diskussionen kretsar kring förslag som Kristdemokraterna och Folkpartiet redan ställt sig bakom. Men det är framförallt Sverigedemokraterna som drivit de två förslagen.

     1)      Ska den som redan fått uppehållstillstånd i Sverige tvingas ta ett ökat försörjningsansvar för anhöriga som vill komma hit?

     2)      Ska Sverige i ökad utsträckning använda sig av tillfälliga uppehållstillstånd?

Syftet är att begränsa fattiga, förföljda flyktingars möjlighet att komma till Sverige och få en trygg fristad här. Sverige är det industriland som i förhållande till folkmängden tar emot flest invandrare. Men det är också ett av de länder vars befolkning har den mest positiva inställningen till invandrare.

SVTs Rapport har nu frågat samtliga socialdemokratiska kommunalråd om sin inställning till de båda förslagen. Det visar sig då att 23 procent vill öka försörjningskravet, 31 procent säger nej och 47 procent ”vet inte” - de passar. På frågan om tillfälliga uppehållstillstånd säger 15 procent ja, 50 procent nej och 35 procent ”vet ej”.

Om Rapports undersökning är korrekt, då är den stora andelen ”ja” och ”vet ej” alarmerande. Närmare hälften av kommunalråden är i så fall inte beredda att försvara vårt partis politik i en av vår tids ödesfrågor. Sådana kommunalråd bör bytas ut!

Det handlar om socialdemokratins mest grundläggande värderingar; solidaritet och människosyn. Om vi viker ned oss för Sverigedemokraternas propaganda och vänder oss emot vårt samhälles fattigaste och mest förföljda så överger vi också våra mest grundläggande värderingar! Frågan är då vad som finns kvar av socialdemokratin som idé och politisk kraft?

Många som vill begränsa invandringen ytterligare tror att det är nödvändigt för att stoppa Sverigedemokraternas opinionsmässiga framfart. Det fungerar precis tvärt om!

Om socialdemokratin ansluter sig till Sverigedemokraternas politik så blir det en bekräftelse på att de har rätt! Därmed öppnas alla slussar på högerkanten. I de länder där socialdemokratin agerat så har resultatet också blivit kraftiga framgångar för nationalister, högerextremister, fascister och nazister. Det främsta exemplet är Danmark. Om vi inte pressar tillbaka högerextremismen ideologiskt och politiskt kan socialdemokratin aldrig mer bli den dominerande politiska kraften i vårt land!

Svensk socialdemokrati är den sista verkliga spärren mot sådana högerextremistiska tongångar i Europa. Vår seger kan vi bli ett avgörande exempel och bidra till att vända den utveckling mot ökad högerextremism som just nu pågår i vår världsdel med en så skrämmande historia bakom sig.

Människor som i många fall kanske gjort sig av med alla sina tillgångar i flykten från diktaturer och krig kan inte belastas med en ökad försörjningsbörda för anhöriga - barn, makar och föräldrar - som vill återförenas med de sina. Det är helt enkelt ogenomförbart. Att därtill utfärda tillfälliga uppehållstillstånd till förföljda och hårt pressade människor är att öka otryggheten för redan svårt traumatiserade. Förslagen är kontraproduktiva och skulle ytterligare öka de sociala motsättningar som Sverigedemokraterna bygger hela sin politik på.

Kommunalrådet Jimmy Jansson, Eskilstuna, sa till Rapport. ”Sverige bygger på principen att man ska jobba, försörja sig själv och stå på egna fötter.” Självklart! Men socialdemokratin står också för solidaritet med utsatta. Och det är cyniskt att säga så till förföljda, traumatiserade, arbetslösa och bostadslösa människor som nyss anlänt från diktaturer och krigszoner. 

Göran Dahlström, kommunalråd i Katrineholm säger att ”Det kommer alldeles för många än vi har råd till.” Det är klart att det till en början finns en kostnad för utbildning och uppehälle för nyanlända. Men i det längre perspektivet är invandring en ekonomisk tillgång för vårt land.  Och har länder som Grekland, Turkiet, Jordanien bättre råd än vi med dessa initialkostnader?

Om kommunalråden i Katrineholm och Eskilstuna är rättvist citerade och klippta av Rapport-redaktionen så bör deras partimedlemmar ta dem i örat eller byta ut dem mot företrädare som vet vad socialdemokratin står för. Det tycks också gälla ytterligare ett antal kommunalråd. Dags att ta itu med all mesighet i partiet och skärpa kampen mot högerextremismen. Sverigedemokraterna är problemet inte invandringen! 

Bror Perjus

Tidigare ordförande för socialdemokraterna i Lidingö, samt ombud på två socialdemokratiska partikongresser och en LO-kongress. 

Hur skulle världen se ut med Wolodarski som utrikesminister?

Han har problem, den gode Peter Wolodarski, DNs chefredaktör, med den rödgröna regeringens utrikespolitik... Den är otroligt bra, men väldigt dålig. Modig men onödig. Sann men problematisk... osv

Vi läser unisont hans söndagskrönika!

"Men låt det stå fullständigt klart: inget av det Margot Wallström sagt är osant. Inte heller ska hon behöva skämmas eller be om ursäkt för att hon tar parti för en samvetsfånge mot en av världens mer hårdföra och auktoritära regimer. Jorden skulle vara en bättre och säkrare plats om fler utrikesministrar visade den typen av mod. Problemet för Wallström och regeringen Löfven är inte att de står upp för mänskliga rättigheter, utan deras hantering av internationella relationer."

Så skriver Wolodarski, men hallå!

Ingen har väl hävdat att det hon sa var osant. Visst, hon behöver inte skämmas. Och jorden skulle otvivelaktigt vara en bättre plats om flera utrikesministrar visade den typen av mod.

Men felet är regeringens "hantering av internationella relationer". Var det inte just det Wolodarski skrev?  Att jorden skulle vara en bättre plats om flera regeringars "hantering av internationella relationer" var precis som Margot Wallströms och den svenska regeringens "hantering"???

Wolodarski ger med ena handen och tar genast tillbaka med den andra! Är det möjligt att kritisera den saudiska diktaturen utan att kritisera den? Hur lågmäld ska kritiken vara för att inte misshaga?

Och han fortsätter sin krönika rakt igenom. Han vet inte på vilken fot han ska stå.

Såhär avslutar han:
"Sverige ska aldrig någonsin ursäkta sin syn på saudiska piskrapp. Men det finns ingen anledning att bidra med ytterligare bränsle på den utrikespolitiska brasan. Det brinner onödigt mycket redan."

Snacka om otydlighet, virrighet, oskicklighet och allt vad det kan kallas!

Skönt att det inte är Peter Wolodarski som är utrikesminister.

Hur skulle världen då se ut?
Bror Perjus

När föremålen för vår kritik får avgöra att kritiken är ”misslyckad”

Peter Wolodarski är på glid ut mot de försåtliga krafter som i Danmark lyckats vända svart till vitt i debatten om yttrandefriheten. Läs Lena Sundströms reportage på DNs Kultursida idag och läs sedan Wolodarskis ledarkrönika…

Där uttrycker Wolodarski det som alla borgerliga skribenter i borgerliga medier skriver. ”Sverige ska stå upp för mänskliga rättigheter i världen. Men det innebär inte att utrikespolitiken behöver vara direkt oskicklig.”

Det handlar förstås om Saudi-affären. Och självklart är allt fel som socialdemokratin gör. Även när det är rätt är det fel, eftersom det görs rätt på ett ”oskickligt” sätt. Så kan de borgerliga skribenternas ståndpunkt, som Wolodarski så tydligt formulerar det, sammanfattas. De skriver nu alla, som Göran Eriksson i Svenska Dagbladet, att den svenska utrikespolitiken befinner sig ”i allvarlig kris”. Plötsligt har det blivit en objektiv sanning att svensk utrikespolitik är ”misslyckad”.

Om den rödgröna s-mp-regeringen förlängt avtalet om vapenleveranser till Saudiarabien så hade det blivit en annan, men ännu värre kritikstorm från de borgerliga skribenterna. Då hade samma kritiker riktat in sig på ”sveket mot de mänskliga rättigheterna”. Det hade medfört en mycket hårdare kritikstorm än den som riktades mot den borgerliga högerregeringen, trots att den inte bara förlängde avtalet utan också i största hemlighet utökade det och lovade bygga en vapenfabrik i Saudiarabien!

Nu avslutade emellertid den rödgröna regeringen avtalet om vapen till en av världens värsta diktaturer. Då fick man lägga om kritiken. ”Oskickligt” blev då formuleringen. Och varför var det så oskickligt? Jo, därför att Saudiarabien ilsknade till, kallade hem sin ambassadör i Stockholm och blockerade vår utrikesminister Margot Wallströms tal inför Arabförbundet. Därmed blev hela regeringens hantering av Saudi-avtalet ”oskickligt”. Men det är faktiskt obegripligt hur de som är föremål för vår kritik kan få avgöra att vår kritik är ”ett utrikespolitiskt misslyckande”.

Erkännandet av Palestina var också ”oskickligt” enligt Wolodarski. Inte därför att erkännandet var i sak fel, utan därför att Israels reaktionära högerregering, med en riktigt extremistisk utrikesminister, uttryckte sitt missnöje med erkännandet och – precis som Saudiarabien – kallade hem sin ambassadör.

Dagens Nyheters chefredaktör, Peter Wolodarski, förmanar nu Sveriges utrikesminister att spara på de hårda orden tills de verkligen behövs, precis som om det inte behövs så hårda ord som ”medeltida rättsskipning” mot en regim som hugger händerna av folk och utdelar tusen dödliga piskrapp till en ung person som skriver bloggar om demokrati.  

Borgerliga skribenter har alltid uppmanat socialdemokrater att vara försiktiga med sitt språk i utrikespolitiska frågor. När Olof Palme julen 1972 jämförde USAs bombningar av Hanoi med de nazistiska illdåden i ”Oradour och Lidice” så tyckte också borgerliga skribenter att det var att ta i väl hårt, att vara utrikespolitiskt ”oskicklig”.

Borgerliga regeringar däremot har varit väldigt ”skickliga”. De har undvikit allt för hårda ord genom att hålla käften. Den rödgröna regeringens utrikespolitik är inte ”oskicklig” och ”misslyckad”. Den är rakryggad och framgångsrik. Heder åt Margot Wallström som fortsätter i Olof Palmes och Anna Lindhs anda.

Bror Perjus

Nytt förslag: Döp om Svenskt Näringsliv till Svenskt Täringsliv!

Svenskt Näringsliv representerar inte svenskt näringsliv. Organisationen borde heta något annat. Förr hette den Svenska Arbetsgivareföreningen. Men det var också missvisande. Bättre vore Svenska Arbetsköpareföreningen, eftersom den faktiskt är en sammanslutning av arbetsköpare. 

Förr fanns det också en organisation som hette Industriförbundet. Också oegentligt eftersom organisationen bara representerade industrins ägare i bästa fall, men egentligen enbart de dominerande ägarna. Familjen Wallenberg som var och är de mäktigaste ägarna i vårt land, styrde det mesta i båda organisationerna. De bestämde att Svenska Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet skulle gå samman i organisationen Svenskt Näringsliv, som fortfarande bara representerar en mycket liten minoritet av ägarna, eftersom makten bestäms av hur mycket man äger, inte en medlem en röst som i demokratiska organisationer.

Anta att det svenska näringslivet skulle bestå enbart av de så kallade ägarna. Då skulle inte mycket bli uträttat. I praktiken ingenting. Anta att Marcus Wallenberg själv skulle stå ensam i SKFs Kullagerfabrik i Göteborg och försöka tillverka kullager. Det mesta talar för att resultatet skulle bli; inte ett enda kullager. Ingenting!

Arbetare och tjänstemän, till allra största delen organiserade i fackföreningar inom LO, TCO och SACO, utgör en mycket betydande del av svenskt näringsliv, kanske den allra mest betydande! De tillverkar ju kullagren och bilarna, styckar köttet, bakar limporna, röjer i skogen och kör pappersmaskinerna och tryckpressarna och bygger hus och vägar.

Nu är det också så vist ordnat att Svenskt Näringsliv och alla dess underorgan förhandlar med fackföreningarna om löner och arbetsvillkor för såväl tjänstemän som arbetare. Alltså förhandlar Svenskt Näringsliv med en annan del av svenskt näringsliv om arbetsvillkor och löner på den så kallade arbetsmarknaden. Så det blir ju lite förvirrande då med begreppet svenskt näringsliv!

Den omvända ordningen borde också gälla, d v s att fackföreningarna förhandlar med Svenskt Näringsliv om direktörernas arbetsvillkor, vinster och löner och bonusar och pensionsavtal och avgångsvederlag och allt var det heter för att motivera deras kopiösa inkomster, som i många fall på en månad motsvarar vad landets statsminister tjänar på ett år. Dessutom flyger de omkring i privata jetplan med sina fruar, vilket delvis tycks utgöra deras arbetsmiljö och samtidigt kostar miljoner.

För övrigt antyder namnet Svenskt Näringsliv, att det bara är de privat ägda företagen i landet som är närande. Underförstått är statlig och kommunal verksamhet tärande. Men anta att det inte fanns några skolor, sjukvård, äldreomsorg, kollektivtrafik, bostäder med mera – då skulle det heller inte bli några kullager tillverkade.

Ibland har man en känsla av att Svenskt Näringsliv är den mest tärande delen av svenskt näringsliv. Ändå tar deras företrädare sig ständigt rätten att tala för hela det svenska näringslivet. Och de borgerliga partiernas företrädare tjatar ständigt om att företagarnas villkor måste förbättras, samtidigt som de lika ivrigt agiterar för sämre villkor för arbetare och tjänstemän, med det märkliga motivet att ”sänka trösklarna till arbetslivet”.

Men att döpa om Svenskt Näringsliv till Svenskt Täringsliv vore kanske att ta i…  

Bror Perjus