måndag 18 september 2017

Tala inte om ojämlikhet – tala om jämlikhet istället!

Följer ett av alla dessa fantastiska seminarier i ABF-huset, Sveavägen, Stockholm. Carl Tham är seminarieledare. Han är den enda svensk som varit skolminister i både en borgerlig och en socialdemokratisk regering. Han inleder som vanligt vältaligt och elegant. Ibland har jag en känsla av att de inbjudna talarna bara är en förevändning.

Men han är en skicklig seminarieledare!

LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden berättar engagerat om de ekonomiska klyftorna i Sverige som ökat mer än i alla andra industriländer under de senaste årtiondena. Det har påvisats av sådana storheter som OECD och IMF – proppfulla med världens mest berömda ekonomer. Den ekonomiska tillväxten i Sverige skulle ha varit 20 procent högre om inte skillnaderna i inkomst ökat så mycket.

Ja, detta har vi nu hört och diskuterat en längre tid.

Men, det som irriterar mej är allt tal om ökad ojämlikhet. Varför inte det omvända? Vad skulle ökad jämlikhet innebära? 20 procent högre tillväxt istället för 20 procent lägre! Alltså 40 procent högre tillväxt! Allt annat lika som ekonomerna brukar säga!

Varför är vi inom arbetarrörelsen så fruktansvärt defensiva? Varför diskuterar vi ständigt eländet med ökade ekonomiska klyftor? Varför vågar vi inte tala om framtidens jämlika samhälle?

Jag lyckas fånga Carl Thams uppmärksamhet. Får mikrofonen! Säger att det nu krävs en oerhört kraftfull ideologisk offensiv. De rödgrönas opinionssiffror måste upp med minst 8 procentenheter för att kunna bilda en majoritetsregering efter valet nästa år!

För att det ska vara möjligt måste vi tala om framtidens jämlika samhälle.

Ideologi är kanske inte ekonomernas uppdrag. Men de kan redogöra för den ekonomiska forskningens vetenskapligt belagda fakta som visar att ökad jämlikhet är ekonomiskt effektivt.

En skola som lyfter de barn som har de svåraste förutsättningarna för studier bidrar framförallt till ökad ekonomisk tillväxt. Högre sjukersättning ger också högre tillväxt! Detsamma gäller a-kassa, försörjningsbidrag och högre påslag för lågavlönade!

Allt detta är ekonomiskt effektivt. Precis tvärt emot vad de borgerliga partierna påstår.

Jämlikhet är bra och värdefullt för alla medborgare, för hela samhället, för hela landet och för hela världens folk.

Carl Tham ser lätt irriterad ut. Jag har talat nästan lika länge som han själv. Men han minns bara den sista meningen. Och säger att socialdemokratin alltid insett att välfärdssamhället också måste ge något till medelklassen - barnbidrag exempelvis. En gammal trivial sanning!

Åsa-Pia Järliden lyssnar välvilligt och intresserat på mitt inlägg. Säger sedan att den sociala rörligheten är större i mer jämlika samhällen, tvärt emot vad många tror. Alltså möjligheten för barn från fattigare familjer att göra en klassresa, karriär och bli rik.

De har ingenting förstått av vad jag sagt.

Klassresor är förstås bra - för den som lyckas göra en klassresa. Barnbidrag till medelklassen är förstås bra, eftersom det får medelklassen att acceptera högskattesamhället. Men det jämlika samhället handlar om att lyfta alla de som idag har det sämst ekonomiskt. Det skapar nämligen ett mera ekonomiskt effektivt samhälle - 40 procent högre tillväxt! Dessutom är det givetvis ett mera humant och solidariskt samhälle – men det är en helt annan fråga.

Tänk att det är så svårt att förstå?!

Om det talade jag med LO-ekonomernas chef Ola Petterson under Almedalsveckan. Han sa sig vara så trött på att behöva försvara jämlikhet med ekonomiska argument. I så fall är det något han missuppfattat!

Det är hans och LO-ekonomernas huvuduppgift, enligt min enkla mening!

Bror Perjus


torsdag 14 september 2017

Gör en antinazistisk handling - Rösta i kyrkovalet på söndag!


Att gå till vallokalen och rösta i kyrkovalet nu på söndag är en antinazistisk handling. Det är det allra minsta du kan göra för att bekämpa den idag obehagligt högljudda nazismen. Bakgrunden är att det svårt nazistiskt influerade partiet Sverigedemokraterna storsatsar på en framgång i just kyrkovalet, där det är mycket lätt att uppnå enkla framgångar eftersom valdeltagandet är så lågt. Jämförelsevis få röster kan därför radikalt ändra förutsättningarna för Svenska Kyrkans inriktning och verksamhet.

Kryssa Carl-Johan Karlsson, Tyresö, i kyrkovalet!
Alltså, gå och rösta! Uppmana familjen, grannar, släktingar, vänner och bekanta att också gå till vallokalen! Bidra till ett högt valdeltagande som förhindrar en framgång för de naziinfluerade sverigedemokraterna!

Men det finns många fler skäl till att rösta på söndag. Svenska Kyrkan har traditionellt varit ett stöd för demokratin i vårt land, samtidigt som den påverkats positivt av demokratin och särskilt då av socialdemokratin.

Demokratins starka position i vårt land har medfört att Svenska Kyrkan gått i spetsen för samverkan mellan religioner, vilket i sin tur motverkat religiösa motsättningar och fundamentalism och förhindrat auktoritära krafter från att i antidemokratiska syften spela ut olika religioner mot varandra.

Den svenske biskopen Nathan Söderblom blev på sin tid tongivande inom den internationella ekumeniska rörelsen som verkar för just dialog och samverkan mellan kristna rörelser, men också för fred och nedrustning.

Idag verkar biskopen i Skara, Åke Bonnier, för dialog mellan kristna, muslimer och judar för att överbrygga just de motsättningar som tillspetsats av dagens diktaturer i mellanöstern för att förhindra demokrati och fred som alltid utgör det främsta hotet mot diktaturer. Det är kanske vår tids allra viktigaste uppgift för kristendomen.

Inom Svenska Kyrkan finns också ett betydande stöd för kampen mot idag växande militära konflikter, upprustning och nya akuta kärnvapenhot. Mycket tyder på att vi i Sverige idag går mot en ny djupgående och avgörande debatt både om vår militära alliansfrihet och om kärnvapenfrågan.  

Religionsdialog, fred, nedrustning och demokrati är alltså starka motiv för att gå till vallokalen nu på söndag.

Socialdemokratin är oerhört viktig för Svenska Kyrkan. Utan socialdemokratin hade inte den svenska kyrkan reformerats, förnyats och moderniserats så som den gjort. Socialdemokratin har varit pådrivande och avgörande kraft bakom accepterandet av alla människors lika värde inom Svenska Kyrkan, vilket innebär att alla kan bli präster oavsett kön, härkomst eller sexuell läggning.

Samtidigt har Svenska Kyrkan utvecklats till en humanitär kraft i det svenska samhället. I samband med den stora flyktingvågen hösten 2015 gjorde Svenska Kyrkan en stor insats på flera håll i landet.

I Tyresö samlades över 300 frivilliga i församlingshuset i Bollmora Centrum för att hjälpa de nyanlända. Antalet flyktingar i världen är just nu större än någonsin. Över 65 miljoner människor befinner sig på flykt undan förtryck, krig och klimatkatastrofer. Flyktingstödet kommer fortsatt att vara en avgörande humanitär uppgift i vårt land och globalt.

Jag vill gärna också uppmana alla röstande att kryssa för Carl-Johan Karlsson, ledande socialdemokrat i Tyresö, som kandiderar till Kyrkomötet, Svenska Kyrkans ”riksdag” som fattar de avgörande besluten om kyrkans framtid och inriktning. 

Svenska Kyrkan är en av de främsta och viktigaste opinionsbildarna i vårt land. Den får inte överlämnas i händerna på antidemokratiska, främlingsfientliga och människofientliga krafter.

I årets kyrkoval kan vi se till att Svenska Kyrkan allt mer utvecklas som en humanitär och solidarisk kraft i vårt land.

Bror Perjus


lördag 2 september 2017

Har DNs Ewa Stenberg fått skrivförbud?*

DNs politiska kommentator Ewa Stenberg är nog landets skickligaste och mest läsvärda politiska kommentator. Idag har hon den mest klargörande redovisningen av innehållet i Transportstyrelsens register.

Läs detta och tänk efter!

I registret finns, skriver Ewa Stenberg, ”bilder på de personer med fingerade identiteter som i största hemlighet rekryterar och leder arbetet med hemliga agenter. (…) Bilhandlare, åkerier, privatbilister, försäkringsbolag, taxiförare är beroende av att Transportstyrelsens service fungerar. Under 2005 genomfördes en och en halv miljon slagningar och transaktioner om dagen, bland annat cirka 10 000 ägarbyten på bildar. Skatter och avgifter ger statskassan cirka 18 miljarder kronor om året. Polisen använder också registret, 2015 gjordes nästan 37 miljoner sökningar. Detta ville Transportstyrelsens nu straffade generaldirektör Maria Ågren inte äventyra. Frågan är om regeringen skulle velat att hon hösten 2015 stoppat outsourcingen och accepterat sämre service. Hade oppositionen gjort det?”
Men varför ställer Ewa Stenberg inte Allians-regeringen till svars för det första, grundläggande och avgörande beslutet?


Vågar eller får hon inte för sina chefer och för DNs borgerligt, liberala ägare, Bonnierfamiljen?  
Hur kunde en svensk regering, Allians-regeringen, komma på den fullkomligt befängda tanken att överlämna ett sådant register i händerna på ett privat, transnationellt företag?
Och varför tror Ewa Stenberg att "oppositionen", alltså den dåvarande Allians-regeringen, skulle kunna tänkas stoppa den outsourcing som de själva fattat beslut om att genomföra?
Hela rapporteringen utgår nu från att allt började 2015. I verkligheten avgjordes ärendet före valet 2014. Den förfalskade rapporteringen har rent Orwellska dimensioner.
I praktiken ställdes den nya S/MP-regering - som tillträdde efter valet 2014 - inför fullbordat faktum. Det som återstod för den nya regeringen var att försöka göra de uppgifter som eventuellt hamnat i händerna på främmande makters spioner inaktuella. Det krävde givetvis ett avancerat hemlighetsmakeri, exempelvis sammanträden i avlyssningssäkra rum.

Det används nu hänsynslöst som ett politiskt slagträ mot S/MP-regeringen.  
Bror Perjus
*Rubriken på fredagens huvudledare i DN var; "Ge Wallström skrivförbud" 

fredag 1 september 2017

DN vill beröva utrikesministern hennes yttrandefrihet


Dagens huvudlösa, huvudledare i det liberala huvudorganet DN, har den huvudlösa rubriken ”Ge  Wallström skrivförbud”.
Jag tar mig för pannan!

Har DNs ledarskribent helt tappat förståndet?
Vill DN avskaffa den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten exklusivt för landets utrikesminister?

Eller är man ute efter ett mer generellt förbud?
Vilka andra ministrar rekommenderar DN yttrandeförbud för?

Hela regeringen kanske?
Är det liberalism?

Är det liberal politik numera?
Liberalerna, som brukar berömma sig över sin konsekventa inställning till yttrandefriheten!

I DN-ledaren odlas föreställningen om att utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist har olika och oförenliga åsikter i frågan om Sverige ska underteckna FN-förslaget om ett globalt kärnvapenförbud.
I sak har DN fel. Båda ministrarna säger tydligt att frågan måste utredas, för att undvika problem med det försvarspolitiska samarbetet med EU-länderna, USA och Nato. Däremot är det naturligt att en utrikesminister och försvarsminister formulerar sig lite olika. Försvarsministern har ansvar för försvarssamarbetet. Men utrikesministern har ansvar för hela utrikespolitiken.

I frågan om kärnvapenförbud har DN en lika huvudlös argumentation.
”Atomvapen är en livförsäkring och Kim Jong Un tänker inte kassera dem. (…) Det är ett skäl till att inte desarmera de egna bomberna,” förklarar DN. Men såvitt jag vet har Sverige inga ”egna” atombomber. Den frågan avgjordes för mer än 50 år sedan!

”Har hon någon idé om hur Putin ska tvingas följa kärnvapenförbudet?” fortsätter DN insinuant.
Men inte ett ord om att USAs så omvittnat pålitliga, balanserade och omdömesgilla president kanske också borde ”tvingas” – han har faktiskt öppet ställt den fasansfulla frågan:

”Om vi nu har kärnvapen, varför kan vi inte använda dem?”
DNs märkligt selektiva hänvisning till stollar som just nu råkar styra världen är givetvis inte ett argument för utan mot kärnvapen. FN-förslaget om kärnvapenförbud ska förstås gälla också för Nordkorea och Ryssland och alla andra kärnvapenstater – har DN missat det?

Sverige har alltsedan socialdemokratin sa nej till svenskt kärnvapen intensivt och på olika plan arbetat för att alla kärnvapnen ska avskaffas, steg för steg genom internationella förhandlingar, som ett led i den övergripande kampen för fred-, nedrustning och demokrati.
Olof Palme ledde en FN-kommission med representanter på högsta nivå från dåvarande Sovjetunionen och USA, men också från en rad andra länder. I rapporten ”Gemensam säkerhet” lades det fram en serie förslag som syftade till kärnvapnens avskaffande. Det avgörande argumentet var att ”ingen kan segra i ett kärnvapenkrig”.

Det innebär istället hela mänsklighetens utplåning.

Bror Perjus

lördag 26 augusti 2017

Stefan Löfven kan inte lita på Jan Björklund och Annie Lööf

Mycket av Sveriges framtid avgörs just nu av ledarkrisen inom Moderaterna. Om den nye moderatledaren fullföljer Kinberg Batras beslut, som också har stöd av KD-ledaren Ebba Bush Thor, om att hålla dörren öppen för Sverigedemokraterna – då talar mycket för att även Centerns Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund efter valet faller för frestelsen att bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna i riksdagen.

Då är demokratin hotad av brun/svarta krafter på väg att ta över makten i vårt land.
Och nu följer ett snårigt resonemang om hur en regering kan sättas samman om inte de rödgröna partierna lyckas få en majoritet i riksdagen vid valet den 9 september nästa år. Hela den diskussionen kan avfärdas som politisk spelteori och meningslösa spekulationer. Bättre då att diskutera politiska sakfrågor, tycker många. Och det kan ligga något i det.

Men faktum kvarstår!
Vilken regering som bildas efter valet är helt avgörande för landets framtid. Det kan ingen väljare bortse ifrån. Det är regering vi väljer den 9 september 2018! Tidigare borgerliga regeringar har ställt till mycket elände ekonomiskt, socialt och kulturellt.

Men en borgerlig regering! Beroende av stöd i riksdagen från ett parti med nazistiska rötter! Ett nazianstruket parti som är större än alla de partier som ingår i regeringen! Det är en framtid som vi inte vill uppleva!
Stefan Löfven har konsekvent argumenterat och agerat för att en blocköverskridande regering ska bli möjlig efter valet om valresultatet gör det oundvikligt. På den punkten har han förstås rätt. Landet måste ha en regering. Och Sverigedemokraterna måste hållas utanför politiskt inflytande. 

Enligt min uppfattning är en blocköverskridande regering ändå bara ett andrahandsval för socialdemokratin och då enbart om de rödgröna partierna, S, MP och V efter valet är mindre än Fyrpartialliansen M, KD, C och L.
Men då har Fyrpartialliansen, å andra sidan, sagt att de bildar regering själva, med passivt stöd från Sverigedemokraterna i riksdagen. Fyrpartialliansens ledare försöker hela tiden påstå att Sverigedemokraterna i ett sådant läge inte får något politiskt inflytande.

Det är naturligtvis nonsens! Sverigedemokraterna får inflytande vare sig de stöder en borgerlig Fyrpartiregering aktivt eller passivt.
Om de rödgröna, S, MP och V blir större än Fyrpartialliansen, då säger Centerns Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund att de inte vill bilda en borgerlig Fyrpartiregering även om de tillsammans med Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen – vilket är ett mycket troligt valresultat. Orsaken till Björklunds/Lööfs tveksamhet då är att en sådan regering blir beroende av aktivt stöd av Sverigedemokraterna i riksdagen.

Jan Björklund har levererat den - för de borgerliga partierna - politiskt smartaste lösningen i den situationen. Då, säger han, ska socialdemokraterna erbjudas att ingå i en regering som består av fem partier; S, M, KD, C och L. Därmed kan Sverigedemokraterna helt riktigt uteslutas från allt politiskt inflytande.
Men frågan är då; vem ska vara statsminister i en regering med S, M, KD, C och L? Stefan Löfven som ledare för koalitionens största parti eller ledaren för det största borgerliga partiet?

För socialdemokratin är det – enligt min uppfattning – helt uteslutet att ingå som minoritet i en sådan regering med det största borgerliga partiets ledare som statsminister. Då vandrar vi ut i samma öken som tyvärr flera andra europeiska socialdemokratiska partier.
Nej, då bör socialdemokraterna gå i opposition och överlåta åt de borgerliga partierna att bilda regering bäst de kan.

Men Stefan Löfvens huvudsyfte är att splittra Fyrpartialliansen. Det är ett tjänsteåliggande för socialdemokratins ledare. I så fall kan han kanske bilda regering med MP, C och L. Därmed utgår han från att Lööf och Björklund verkligen står fast vid sina besked om att inte bilda en borgerlig regering som är beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i riksdagen.  
Det är en mycket riskabel strategi. Risken är att Lööf/Björklund efter valet, under starkt tryck från en ny högerorienterad moderatledare och de allt mer reaktionära kristdemokraterna, går med på att bilda en Fyrpartikoalition med Sverigedemokraternas aktiva stöd i riksdagen. Särskilt troligt är det efter några vändor hos talmannen där alla andra alternativ visat sig omöjliga. Helt klart står att Fyrpartialliansen bildar regering om det räcker med Sverigedemokraternas passiva stöd.

Därför är det helt avgörande att socialdemokratin satsar stenhårt på en stor valseger den 9 september.
Hela partiet måste mobiliseras på ett sätt som saknar motstycke i vår moderna historia. Det förutsätter en helhjärtad, konsekvent politisk satsning på det jämlika samhället, ekonomiskt, kulturellt och ideologiskt. Vi ska ställa ”det jämlika samhället” mot borgerlighetens budskap om ”det ojämlika samhället” med växande klyftor och skoningslös utslagning av barn i skolan och vuxna i arbetslivet.

Bror Perjus

fredag 25 augusti 2017

Oppositionens enda idé – sprida misstro bland väljarna!

Ledarna för oppositionen har bara en idé – sprida misstro bland väljarna om regeringens enskilda ledamöter. Men det tycks slå tillbaka mot dem själva. Oppositionspartiernas egna medlemmar riktar istället sitt misstroende mot sin egen ledning. Och väljarna riktar misstroendet mot hela oppositionen.

Aldrig någonsin har en opposition haft en så stark ställning i riksdagen. Och aldrig någonsin har en opposition varit så förvirrad och kraftlös. Trots att de har en kraftig majoritet i riksdagen och när som helst kan avsätta den regerande S/MP- koalitionen så regerar Stefan Löfven vidare; lugn, trygg, säker och fylld av självförtroende.
I SvD räknas de nu upp alla de ministrar upp som Fempartialliansen försöker rikta väljarnas misstroende mot. Förutom de två ministrar som tvingats bort, Anders Ygeman och Anna Johansson, så står nu på tur; Peter Hultqvist, försvarsminister, Thomas Eneroth, infrastrukturminister, Per Bolund, biträdande finansminister, Mikael Damberg, näringsminister, Ardalan Shekarabi, civilminister, Ann Linde, EU- och handelsminister.

Men den fråga som vän av ordning kan ställa sig är: Varför inte omedelbart rikta misstroende mot hela regeringen och genast ta över regeringsmakten?
I teorin kan de plocka den ena ministern efter den andra tills hela regeringen är utbytt. Den siste som får gå blir väl i så fall Stefan Löfven själv. Men sittande statsminister kan förstås inte utse en ersättare till sig själv.

Så då måste väl ändå oppositionen ta över?
Det innebär att Fempartialliansen måste bilda en Fempartikoalitions-regering och gå till val den 9 september på ett gemensamt program. Statsminister blir automatiskt Jimmy Åkesson, enligt den gamla Allians-formeln som säger att största oppositionsparti ska utse statsminister.

Och det blir nog bra! Det är trots allt betydligt fler väljare, enligt en opinionsmätning i DN, som vill ha Jimmy Åkesson som statsminister (14 procent) än Anna Kinberg Batra (6 procent).
Anna Kinberg Batra kommer – för övrigt och med största sannolikhet – att bytas ut mot någon annan moderat partiledare. Men det kommer knappast att räcka till för att göra moderaterna fler än sverigedemokraterna. I skrivande stund ser jag att hon beslutat avgå. 

Problemet är bara att inom denna Fempartiallians råder fullt inbördeskrig. Det påminner mej om en utombordsmotor som inte vill gå igång. Vatten i bensinen, fukt i fördelardosan och förgasaren. Den bara spottar och fräser ur sig misstroendevotum och brun/svart avgasrök. Fempartialliansen saknar användbara förslag om hur Sverige ska drivas framåt på gropig sjö. Därför vägrar den att gå igång med regerandet!
Roligast är som vanligt Jan Björklund.

I DN fredag säger han till moderaterna; ”Jag önskar att de stänger dörren till SD och prioriterar Alliansen. Eller också får de göra något annat fullt ut, men att ge flera besked samtidigt, det är där svårigheten ligger.”
Jo, tjenare! (Som det populärt heter för tillfället)

Svårigheten ligger mycket riktigt i att både hålla dörren öppen och stängd. Med en så avancerad politisk analys så borde det vara lätt för alla liberaler att ta ställning i det lilla inbördeskriget i det stora inbördeskriget och välja Birgitta Olsson till ny partiledare.
Under tiden lägger en effektiv, väl samordnad S/MP-koalition under Stefan Löfvens stabila ledning, fram en reformbudget med 40 nya, färska miljarder kronor för ett mera jämlikt och tryggare samhälle, bättre förskola, grundskola, gymnasium och universitet, bättre sjukvård, sjukförsäkring, a-kassa, sänkt pensionärsskatt, bättre äldreomsorg, högre barnbidrag och minskade utsläpp av växthusgaser som hotar hela vår livsmiljö.

Bror Perjus






torsdag 24 augusti 2017

Stockholmsmoderaternas skamlösa angrepp på Anna Kinberg Batra

När endast 6 procent av landets väljare vill ha Anna Kinberg Batra som statsminister är det begripligt att moderaterna ser sig om efter en annan partiledare. Men att moderaterna i Stockholms län nu går i spetsen för försöken att avsätta henne är ett skamlöst försök att dölja att just stockholmsmoderaterna är de moderater som ställt till allra mest elände i modern tid.

Så deras siffror borde egentligen ligga långt under 6 procent.
De har huvudansvaret för de enorma miljardrullningar som länets skattebetalare drabbats av vid bygget av Nya Karolinska Sjukhuset. Det skulle kosta totalt 52 miljarder fram till år 2040. Men år 2015 avslöjade journalisterna Fredrik Mellgren och Henrik Ennart i Svenska Dagbladet att totalsumman istället kommer att hamna på drygt 61 miljarder, efter en rad fördyringar redan under byggets gång - trots att socialdemokratiske landstingspolitikern Ilja Batljan personligen upptäckte och lyckades stoppa moderata felräkningar som skulle kostat ytterligare cirka 7 miljarder.

Det har betecknats som världens dyraste sjukhus, dubbelt så dyrt som ett motsvarande sjukhus i Tyskland.
Denna miljardrullning är en ekonomisk katastrof som drabbar hela sjukvården i Stockholms län i årtionden framåt. Sedan avslöjades att det moderatstyrda landstinget i Stockholms län köpt in enorma mängder stödstrumpor för 6 000 kronor per styck!

Väl dyra strumpor?!
Därefter har länets invånare underhållits med en lång följetong om växande sjukvårdsköer, akut sjuka i korridorerna på Södersjukhuset, uppror bland läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och nu senast barnmorskor på grund av orimliga arbetsförhållanden, samt barnaföderskor som forslas hit och dit för att hitta platser att kunna föda på.

Ett annat område som moderaterna i Stockholms län är huvudansvariga för är kollektivtrafiken och tunnelbanan som också är allt mer misskött; överfulla bussar och tunnelbanevagnar, massor av människor på perrongerna som tvingas vänta på försenade och inställda turer i tunnelbanan, samt överfulla vagnar när tågen äntligen anländer för att köra frustrerade stockholmare som kommer för sent till sina arbeten.
Och som en följd av detta; en katastrofalt ökande biltrafik som sprider mängder av växthusgaser upp i atmosfären - ett aktivt moderat bidrag till ett växande klimathot.

Allt detta är förstås ett exempel på ineffektiv kommunal ekonomi som kostar oss skattebetalare miljarders miljarder i onödan. Men värre är förstås att människor de facto dör i förtid på grund av bristerna i sjukvården, att unga kvinnor som föder sitt första barn drabbas av oerhört plågsamma förlossningsskador och att länets hälsostatus allmänt försämras i onödan av denna moderata politik som bara ser privatiseringar som lösningen på alla problem de själva ställt till med.
Har man bara en hammare så ser alla problem ut som en spik!

Under hela denna period av eländes elände har en majoritet av väljarna i Stockholms Läns faktiskt trott att det är socialdemokraterna som är ansvariga för sjukvård och kollektivtrafik i Stockholms Län – men det är främst moderaterna, men också de övriga Allianspartierna, som har majoriteten i Landstinget och därmed huvudansvaret för detta elände.
Nu börjar väljarna upptäcka vem som är ansvarig!

Därför har stödet för moderaterna i Stockholms län rasat från 31 till 19 procent. För att dölja sina missgrepp går då länets moderater på sin egen partiledare Anna Kinberg Batra som är i det närmaste oskyldig till deras egen ekonomiska vanskötsel av Landstinget.
Om alla väljare verkligen fick klart för sig vem som bär ansvaret borde moderaterna i Stockholms län i det närmaste utplånas! Tyvärr är de ledande tidningarna och även etermedierna dåliga på att klargöra var det politiska ansvaret de facto ska utkrävas för situationen inom Stockholms Läns Landsting.

Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson är ändå något på spåren när han skriver;
”Moderaternas problem är inte primärt partiledaren. Det är ett liberalkonservativt parti i en tid när liberaler och konservativa står i konflikt om vägvalet. Man gör anspråk på statsministerposten utan trovärdigt svar på hur regeringsunderlaget ska utformas. Det är ett parti som inte förklarar vad det vill åstadkomma för att göra Sverige bättre.”

Nå, det skulle förmodligen gå ännu mer illa för moderaterna om de verkligen ”lyckades förklara vad de vill åstadkomma”. Och bättre för Sverige skulle det knappast bli!    
Bror Perjus

lördag 12 augusti 2017

Hallå, mänskligheten! Vad är det som händer? Chicken-race med kärnvapen...

De båda diplomatiska giganterna Donald Trump, president i USA och Kim Jong-un, diktator i Nordkorea, hotar världen med kärnvapenkrig.


Kim ska skicka raketer, vem vet, kanske kärnvapenladdade, i en lång båge högt över Japan, i riktning mot den amerikanska militärbasen Guam i Stilla Havet.
Donald laddar upp med krigsfartyg och stridsflyg runt Japan och den koreanska halvön.

Kinas maktfullkomliga ledarskikt förklarar att de inte tänker låta USA invadera Nordkorea.
Över vårt eget lilla närliggande hav Östersjön har sedan en tid tillbaka ryskt och svenskt stridsflyg gnuggat vingspetsarna mot varandra i macho-artade chicken-race. Nyligen provkörde Ryssland och Kina sina krigsfartyg i gemensamt samförstånd i samma Östersjö.

Den 11 september startar så den största militära manövern på svenskt territorium på över två decennier, i just Östersjön, på Gotland och utefter vår östra kust.
Vår militära manöver kallas för Aurora 17.

Aurora är - enligt romersk mytologi - morgonrodnadens gudinna som varje morgon öppnar österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram. Nu ska över 20 000 militärer, stridsflyg, stridsvagnar och krigsfartyg från vårt eget land, men också från USA, Finland, Frankrike, Estland, Danmark och Norge hjälpa morgonrodnadens gudinna att öppna österns portar.
Snacka om ”rosenfingrar”!

Men Ryssland, vars Putin-regim, inte vill ha några ”solvagnar” in genom ”österns portar” arrangerar samtidigt med Aurora ännu en militär övning i våra gemensamma vatten, kanske med lika mycket militär, stridsflyg och krigsfartyg. Den ryska övningen har inte ett lika poetiskt namn. Den kallas Zapad 17, vilket kort och gott betyder Väst 17.
Vi får hoppas att inte några av Zapads och Auroras krigsmaskiner råkar kollidera med varandra i dessa smått hysteriska uppvisningar av manlig potens i vår fredliga Östersjö.

Här hemma har vi en knepig situation. En allt lösligare sammansatt Fempartiallians, SD, M, KD, C och L, utgör den politiska oppositionen med den - för en opposition - ovanliga fördelen av att även utgöra majoritet i riksdagen. Denna majoritet utnyttjar de till bristningsgränsen enbart för att djävlas med regeringen, trasa sönder så mycket som möjligt och sprida mesta möjliga misstroende bland svenska folket och väljarna inför valet nästa år. 
Fempartialliansen tycks däremot inte ha några som helst egna politiska tankar, idéer och förslag att bidra med – förutom de ständiga kraven på en utförsäljning av våra gemensamma tillgångar, samt lönesänkningar och försämringar av anställningstrygghet och arbetsrätt?

Två ministrar, Anders Ygeman och Anna Johansson, har redan hotats av Fempartialliansens maniska misstroendevotum och tvingats lämna regeringen. Men de ska ändå dras inför Konstitutionsutskottet. Försvarsminister Peter Hultqvist och EU-minister Ann Linde hotas också av misstroendevotum och ska också grillas i Konstitutionsutskottet, tillsammans med statsministerns båda statssekreterare Hans Dahlgren och Emma Lennartsson. Det gäller ju att så långt möjligt minera marken runt statsministern.   
Kan det vara förnuftigt att underminera regeringens och statsministerns position och jaga bort försvarsministern i en situation då en mycket oroväckande militär upptrappning kring Östersjön och ett reellt kärnvapenhot kan vara under uppsegling i Stilla Havet?

Dessbättre tycks nu opinionsmätningar visa att allt fler väljare inser oförnuftet i detta och börjar rikta ett riktigt misstroendevotum mot Fempartialliansen i stället.
Bror Perjus


söndag 6 augusti 2017

Svenska Dagbladets ledare idag; "Sätt Sverige före Alliansen"

I Svenska Dagbladet uppmanar idag Thomas Gür Moderaterna att ”ägna sig åt att rannsaka och utveckla den egna politiken och inte åt det politiska spelet”, samt att ”fundera på hur man uppnår det som är bäst för Sverige, istället för vad som är bäst för Alliansens sammanhållning”.  

Det är ett alldeles utmärkt råd som Moderaterna genast borde ta till sig.
Bäst för Sverige är att Alliansen förblir i opposition och att de rödgröna regerar Sverige. Historien har visat att det går allra bäst för Sverige när socialdemokratin styr med stöd av vänstern och på senare år även med Miljöpartiet som koalitionspartner.

Förr i tiden var Bondeförbundet, under Gunnar Hedlunds tid som partiledare, också ett alldeles utmärkt stödparti. Efterföljaren Centerpartiet under Annie Lööf är ett utpräglat högerparti av den typ som Gunnar Hedlund aldrig ville samarbeta med. De radikala, miljöengagerade krafter som förr tidvis samlades hos Centerpartiet finns nu hos Miljöpartiet. Därmed har förutsättningarna för blocköverskridande regeringar i praktiken upphört.
Nu går det återigen som allra bäst för Sverige. Det brukar det göra under ledning av socialdemokratin, av den enkla anledningen att samhället blir mera jämlikt och rättvist. Och jämlikhet är den effektivaste ekonomiska drivkraften, som också skapar harmoni och sammanhållning i samhället.

Svensk ekonomin utvecklas nu så starkt att Konjunkturinstitutet, som ständigt mäter sådant, gång på gång får justera upp sina förutsägelser. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten sjunker. Företagens och gemensamma sektorns största problem är att hitta arbetslösa som de kan anställa.
Skatteintäkterna ökar och välfärden kan nu förbättras på område efter område.

Bostadsbristen kan byggas bort, sjukvården kan förbättras, barnbidrag, föräldrapenning, sjukersättning och a-kassa kan höjas, skolan kan ta bättre hand om de elever som har det svårt, högre utbildning kan byggas ut för allt fler och bli allt bättre och pensionärernas orättvisa skattevillkor kan rättas till.
Under Sveriges moderna historia har de borgerliga partierna vid tre tillfällen lyckats erövra regeringsmakten. Det var åren 1976 - 1982, 1991 - 1994 och 2006 - 2014. Det gick illa varje gång. Under de båda första borgerliga perioderna drabbades Sverige av katastrofala ekonomiska kriser, delvis på grund av en valhänt hantering av statens ekonomi som gjorde landet känsligt för spekulationsattacker och bankkrascher, delvis på grund av en politik för ökade klyftor och orättvisor.

Under den senaste borgerliga regeringsperioden genomfördes väldiga skattesänkningar främst till  de mest högavlönade och till kapitalägarna, samtidigt som järnvägar, vägar, sjukvård, skolor och socialförsäkringar försämrades och arbetslöshet och bostadsbrist ökade.
Skulle Moderaterna ta Thomas Gürs råd på allvar så borde de helt enkelt förbli i opposition. Det är ”bäst för Sverige”. En demokrati behöver en opposition. Och de borgerliga är som bäst i opposition, så varför inte förbli i opposition…

I opposition kan Alliansen vara hur oenig som helst och dessutom strunta i elefanten i vardagsrummet.
Bror Perjus

lördag 29 juli 2017

Angreppet på Hultqvist gynnar Putin-regimens destabiliseringspolitik

Vi måste vinna valet den 9 september nästa år, om det innan dess inte blir ett extraval. Och vi måste vinna stort, mycket stort. Det gäller förstås också om det blir ett extraval! 

Vad menas då med ”vi”?
Jo, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet! Den senaste uppvisningen från Alliansens sida visar att alla planer på en blocköverskridande regering måste betraktas som orealistiska. Mot de rödgröna står nu en fempartiAllians bestående av SD, M, KD, C och L. Tillsammans gödslar de nu politiken, enigt och samordnat, med misstroendeförklaringar mot rader av ministrar och mot hela regeringen på så centrala områden som rikets försvar och den ekonomiska politiken. 

Och vad menas med att vinna stort?
Jo, det handlar om att öka stödet för de rödgröna med sammantaget 8 till 10 procentenheter och att erövra allra minst 175 mandat i riksdagen, alltså en majoritet som kan genomföra en rödgrön politik för jämlikhet, stora investeringar i bättre miljö, infrastruktur, hyresbostäder till rimliga hyror och full sysselsättning. Gärna med huvudbudskapet ”Trygghet i ett jämlikt samhälle”

Och hur ska det gå till att vinna stort?
Jo, vi måste våga prata politik! Alla vi som är engagerade och tror på kampen för ”Det jämlika samhället” måste våga prata politik i vår familj, med våra släktingar, grannar, vänner och framförallt på alla nivåer inom partiorganisationen. Vi måste våga prata politik i alla sammanhang. Ofta får ”vi” höra att det är ofint eller opassande att prata politik vid olika tillfällen. Det naturliga svaret är: När blev det ofint att försvara demokratin? Och motfrågan: Vad händer den dag då vi slutar försvara demokratin?

Och vad händer om vi inte vinner valet stort?
Jo, då kommer en högerregering att bildas som genomför en motsatt politik mot den ”vi” vill ha. Det är en politik för ”Det ojämlika samhället”. Det är förstås också demokratiskt. Om en majoritet av landets befolkning verkligen vill ha det så?
   Då blir det så!
   I en demokrati!
   Det är bara att välja!
Kan då inte demokratin vara hotad av en majoritet?
Jo, det är demokratins dilemma!

Just nu handlar det dels om Transportstyrelsens privatisering av hemlig information om försvar och säkerhetspolis som därmed kan ha kommit i händerna på illvilliga krafter som ytterst hotar demokratin. Privatiseringen var ett resultat av den tidigare högerregeringens intensiva arbete för att sälja ut så mycket som möjligt av vår gemensamma sektor.

Dessutom visar det politiska efterspelet att ett parti med nazistiska, antidemokratiska rötter i praktiken ingår i en utvidgad Allians, en fempartiAllians. Sverigedemokraterna är ett parti som delar värderingar med den ryska Putin-regimen och högerextrema, antidemokratiska kretsar i flertalet europeiska länder - de krafter som vårt försvar är till för att försvara oss emot.

Tillsammans försöker denna fempartiAllians lägga hela ansvaret för Transportstyrelsens säkerhetsläcka på S/MP-regeringen, med en högljudd argumentation som påminner om Trump, Putin, Erdogan, Orbán et consortes. Det var Sverigedemokraterna som först föreslog misstroendevotum vid riksdagens öppnande efter sommaruppehållet. Det har nu övriga Allians-partier anslutit sig till.

De hotar tillsammans med att fälla den socialdemokratiska försvarsministern Peter Hultqvist i en period av stor osäkerhet, vilket skulle gynna Putin-regimens allmänna försök att destabilisera demokratin i Europa och i de nordiska länderna. 

De hotar också tillsammans att fälla S/MP-regeringen genom att rikta misstroendevotum mot finansminister Magdalena Andersson i hennes egenskap av ansvarig för kommande förslag till ny statsbudget.

I praktiken ingår Sverigedemokraterna nu i en #fempartiAllians med M, KD, C och L.
De tidigare fyra borgerliga partierna M, KD, C och L kommer att bilda regering med stöd av SD, ett parti med nazistiska rötter. C och L påstår försäkrar att de inte tänker sätta sig i en regering med stöd av SD. Hela den aktuella politiska utvecklingen visar att de kommer att krypa till korset. Det har de visat när det verkligen gäller.

Om fempartiAlliansen får majoritet i riksdagen kommer M, KD, C och L att bilda regering och hävda att de lägger fram sina egna förslag oberoende av SD. Och när SD ändå röstar för deras förslag så blir svaret ”Vi kan inte ta ansvar för hur ett annat parti röstar i riksdagen”.

Därför och av tusen andra skäl måste nu socialdemokratin entydigt satsa allt på en kraftfull politisk offensiv för en stor valseger den 9 september 2018.
Bror Perjus

onsdag 26 juli 2017

Nu kryper hela Alliansen upp i famnen på Sverigedemokraterna

Allians-regeringen (2006 – 2014) öppnade alla slussar för utförsäljning av statliga myndigheters datadrift till privata företag. Transportstyrelsen har sedan släppt hemlig information vind för våg om vår säkerhetspolis och vårt försvar.

Det har skett via ett av världens största datorföretag IBM med verksamhet över hela världen. Detta är ett allvarligt politiskt haveri. Och för det haveriet bär den tidigare Allians-regeringen ansvaret – inte den nuvarande S/MP koalitionen.
Informationshantering är ett av de allra lönsammaste, men också känsligaste ut demokratisk synpunkt. Privatiseringen av Transportstyrelsens dataregister var helt enkelt ett led i den allmänna privatiseringen av offentlig verksamhet som högerpartierna högljutt argumenterat för under de senaste decennierna, ivrigt påhejade av enskilda lobbygrupper som arbetar för det privata näringslivet.   

Redan i Riksrevisionens årsrapport för 2011 riktades hård kritik mot Allians-regeringen: ”Den gemensamma slutsatsen i våra rapporter är att regeringens styrning av e-förvaltningen kännetecknats av passivitet och otydlighet. Regeringen har därmed inte tagit ett samlat grepp i frågan om e-förvaltningens utveckling.”
Revisor Stefan Andersson vid Riksrevisionen påpekar att problemet ”påtalats muntligen för Transportstyrelsens ledning och styrelse vid flera tillfällen och senast i Riksrevisionens årsrapport 2014”.

Staffan Widlert, generaldirektör för Transportstyrelsen (2009 – 2014), konstaterar att han hade ”ansvar för allting ända fram till det att besluten fattades”. Men ”frågan om säkerhetsrisker med utländsk personal” diskuterades aldrig (DN 2017-07-26).
Allians-regeringen hade alltså inte försäkrat sig om att statshemligheter skyddades i samband med privatiseringar av myndigheters informationshantering.

Alltså slår kritiken direkt mot Allians-regeringen som enligt Riksrevisionen borde ha ”tagit ett samlat grepp” och utformat en plan för att skydda rikets säkerhet när man uppenbarligen drev på utförsäljning av myndigheternas datadrift? Istället har hela ärendet exploderat i den nuvarande regeringens knä som, tack vare Säpos kontroller, successivt upptäckt att viktig hemlig information kan vara på drift.
Nu har Allians-partierna bestämt sig för att rikta misstroendevotum mot tre av S/MP-regeringens ministrar för att de påstås inte ha reagerat mot den utförsäljning som Allians-regeringen själv jagat på.

I verkligheten har både försvarsminister Peter Hultqvist och inrikesminister Anders Ygeman försäkrat sig om att åtgärder har vidtagits av både försvaret och säkerhetspolisen. Infrastrukturminister Anna Johansson har däremot, dessvärre undanhållits information av sin tidigare statssekreterare och därmed inte heller haft möjlighet att informera statsministern.
Allians-partierna är nu ytterligt upprörda över att de och riksdagen inte informerats om att hemliga uppgifter kan ha kommit på drift genom deras egna privatisering-aktioner. Men det var självfallet viktigare att säkra så att de uppgifter som eventuellt kommit på drift inte längre är aktuella och kan skada landets säkerhet. Först därefter kan information spridas på det sätt som nu skett.

Statsminister Stefan Löfven har givetvis klargjort att regeringen redan gått vidare för att se till så att sådana skador som Allians-regeringens lättsinniga hantering orsakat inte kan återupprepas.
I det läget har Alliansen bestämt sig för att störta regeringen genom en misstroendeförklaring mot tre ministrar.

Med tanke på det oroliga läge som skapats av Alliansens släpphänthet med statshemligheter, en tämligen aggressiv rysk politik i Europa och allmänt oroliga tider med högerextremistiska framgångar i delar av Europa och USA, så är det utomordentligt oansvarigt av de borgerliga partierna att rikta misstroende mot försvarsministern, ministern med ansvar för polis och säkerhetspolis och infrastrukturministern och därmed driva fram ett nyval bara ett år före det ordinarie valet 9 september 2018.
Det sker nu med stöd av den yttersta högern med sin bakgrund i nazistiska kretsar. Tidigare har enbart moderaterna öppnat för samverkan med Sverigedemokraterna. Nu tycks alla spärrar ha släppts.

Hela Alliansen är nu på väg att krypa upp i högerextremisternas famn. Det kommer att slå tillbaka på Allians-partierna.
Bror Perjus


tisdag 18 juli 2017

Bra formulering i Svenska Dagbladet – Jämlikhet är politikens primära projekt!

Det börjar bli riktigt skakigt inom den politiska högern. Lydia Wålsten, en ledarskribent i Svenska Dagbladet idag - visserligen bara vikare – men ändå, har funnit det nödvändigt att påpeka för sina läsare att: ”ekonomisk jämlikhet är inte politikens primära projekt!”

När behövde det senast påpekas på Svenska Dagbladets ledarsida?

Sedan ger hon sig på Sveriges Radios Eko-redaktion som okritiskt förmedlat ett uttalande från Oxfams representant Robert Höglund som sagt att det ”nu behövs mer utjämnande politik”. Som om ”det inte fanns någon kostnad för Sverige förknippat med att bedriva den mest utjämnande politiken i världen” invänder Lydia Wålsten indignerat.

Nej, det är korrekt! Det finns ingen kostnad för Sverige förknippat med jämlikhet.

Men Lydia Wålstens problem är inte bara Sveriges Radio, diverse politiska krafter till vänster om mitten samt den förargliga tankesmedjan Oxfam. Vi har också pristagarna i ekonomi till Alfred Nobels minne Joseph Stiglitz och Paul Krugman bosatta i självaste Amerika!

Dessutom den kapitalistiska världens mest trovärdiga ekonomkår arbetande för OECD!

För att inte tala om Internationella Valutafonden och Världsbanken – skapade efter andra världskriget för att hålla ordning i den globala, kapitalistiska ekonomin!

Alla efterlyser de en ”mer utjämnande politik”. 

Men det som verkligen stör ledarskribentens matsmältning är förstås att – som hon uppgivet skriver – ”även stora delar av borgerligheten tycks ha accepterat jämlikhet i utfall som det högsta politiska värdet”.

Håhåjaja, vart tar detta vägen? Har vi plötsligt hamnat vid historiens och den mänskliga utvecklingens definitiva slutpunkt?

”Vi har nu en borgerlighet som oavsett ideologisk hemvist använder vänsterns utgångspunkt för att rättfärdiga sina åsikter, för att det är enklast så,” skriver Lydia Wålsten.

Närmast desperat, vädjande efterlyser hon en helt ny och annorlunda höger som strävar ”efter ett samhälle där rättvisa är att var och en får chans att med flit forma sitt liv efter eget huvud.”

Men vänta nu! Varför inte? Är det inte precis det som jämlikhet handlar om? Är det inte därför som ”ekonomisk jämlikhet är politikens primära projekt”?

Jo, precis!

Marknadskrafterna i det kapitalistiska systemet verkar ständigt i riktning mot ökad ojämlikhet. Om inte politiken fungerar som en motkraft så ökar klyftorna allt mer i all oändlighet. Det är vad som händer nu! Och det kommer att pågå ända tills det fullkomliga sammanbrottet kommer. Då hamnar allt i kaos.

Kapitalismen bryter samman. De globala värdekedjorna slits isär. Växande motsättningar mellan människor, folkgrupper och nationer leder till alltmer förödande krig. Ända tills någon sinnesförvirrad supermaktsledare trycker på knappen och utplånar alltihop.

Ekonomisk jämlikhet är verkligen politikens primära projekt!

Också därför att det visat sig att ekonomisk jämlikhet är ekonomiskt effektivt. Kapitalismen fungerar som bäst i jämlika samhällen. Men kapitalismen skapar ingen jämlikhet! I såväl teorin som i praktiken är kapitalismen som bäst när efterfrågan i samhället är jämt fördelad och konkurrensen inte störs eller omöjliggörs av hämmande monopol. Den bäst fungerande marknaden är förstås en marknad där alla har lika mycket att köpa för och där alla företag konkurrerar på samma villkor.

Därtill kommer – inte minst viktigt – att det jämlika samhället är det mest mänskliga och rättvisa. Då blir vi alla som mest lyckliga! 

Lydia Wålsten är något på spåren… Fast tvärt om!

Bror Perjus

tisdag 11 juli 2017

Efter Almedalen: Nu lägger S om politiken - Jämlikhet blir fokus!

Almedalsveckan 2017 innebär en politikväxling inför valet 2018. Länge har LO ensamt fått driva kampen för ”Det jämlika samhället”. Men nu kommer socialdemokratin att lägga om politiken och lyfta fram reformer för jämlikhet. Och det bidrar till att ytterligare sänka arbetslösheten och öka den ekonomiska tillväxten. "Det jämlika samhället" är nämligen också ekonomiskt effektivare än "Det ojämlika samhället".


Två av Tyresös ledande socialdemokrater på
marsch i Almedalen, Carl-Johan Karlsson och
Jerry Svensson med LO-kassen "För ett jämlikt
Sverige" över axeln!
Hittills har socialdemokratins och regeringens fokus varit ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning genom investeringar, innovationer, bättre företagsklimat och export. Statsminister Stefan Löfven har rest runt i världen till länder med köpstark befolkning och kapitalstarka investerare, som Saudiarabien och Kina, för att kränga våra produkter och locka hit investeringar.

Det har varit framgångsrikt!

Mest anmärkningsvärt är Kina som, via Volvos ägare Geely, beslutat bygga ut sitt stora innovationscentrum i Göteborg från 2 200 anställda till 3 500. Där ska teknik utvecklas för ”elektromobilitet, uppkoppling och grön energi”. Den kinesiska kommunistregimens förtrogna i Peking är på väg att återskapa Volvo i Göteborg som en globalt konkurrenskraftig tillverkare av personbilar.

Rätt fantastiskt men oroväckande ur demokratiperspektiv!

Regeringen har därtill fått fart på bostadsbyggandet. Det byggs nu mer än på ett halvt århundrade. Det bidrar också starkt till att sysselsättningen i landet har ökat med ca 200 000 nya jobb och att arbetslösheten pressas tillbaka.

Men nu kommer den politikväxling som LO länge kämpat för och som Tyresö arbetarekommun argumenterat för sedan hösten 2015 när vi skickade ett uttalande till den socialdemokratiska partistyrelsen!

Nu blir politikens fokus ”Det jämlika samhället”.

Nu kommer det fram till valet 2018 att handla om kamp mot de växande ekonomiska klyftorna, för en radikal utjämning, rejält minskade klyftor! Det kommer inte att motverka utan bidra till en ännu bättre ekonomisk tillväxt och minskad arbetslöshet, särskilt för alla nyanlända i vårt land.

Kritiken mot den växande fattigdomen kommer att bli massiv och kraftfull. Finansminister Magdalena Andersson började redan i Almedalen med ett pedagogiskt exempel:

- Tänk att 100 personer ska dela på en kaka. Så tar fem av dem halva kakan. De fem som redan är rikast. Övriga 95 får dela på resten. Så ser ojämlikheten ut.

Det är den ojämlikhet som vi måste lära oss att hata.

Därför att ”Ojämlikhet banar väg för extremism”, som finansministern sa. Regeringen ska inte ägna sig åt ett ”förmögenhetsbygge för några få”, utan åt ett ”framtidsbygge för alla”, fortsatte hon. Därför ska kommunerna få ytterligare 20 miljarder kronor ”minst” för att minska klyftorna inom skolan, vården och äldreomsorgen, bygga bostäder med låga hyror och förbättra försörjningsstödet för dem som har det allra svårast.

Den här diskussionen blir inte lätt för de borgerliga partierna! Den kommer att få socialdemokratin att lyfta i väljaropinionen.

Kritiken mot de växande klyftorna börjar bli massiv och få stöd av allt fler röststarka ekonomer, samhällsforskare, ja t o m i borgerliga massmedier. Den fick stöd redan i Almedalen av OECDs sverigebevakare Jon Kristian Pareliussen och nobelpristagaren i ekonomi Joseph Stiglitz. Och Dagens Nyheter rapporterade den 3 juli över ett helt mittuppslag om barnfattigdomen. ”Ett av tio barn i Stockholm lever i absolut fattigdom, barn i familjer som har så låg inkomst att pengarna precis täcker eller understiger nödvändiga levnadsomkostnader, eller lever på försörjningsstöd”.

Även de borgerliga partiernas ledare talade i Almedalen om ”de växande klassklyftorna”. Men de förslår – läs och häpna – ännu större klyftor!

De påstår att den stora klyftan går mellan den som har ett arbete och den som inte har ett arbete. Därför måste, påstår de, ”trösklarna in på arbetsmarknaden sänkas”. Det betyder att anställningstryggheten försämras och lönerna sänks för dem som har de mest otrygga och sämst avlönade jobben. Det kommer att pressa lönerna och försämra villkoren för alla löntagare.

Men högerpolitikerna har fel!

Den stora klyftan går inte mellan den som har ett arbete och den som inte har ett arbete. Den stora klyftan går mellan arbetslösa, sjuka, fattigpensionärer och lågavlönade på ena sidan och på den andra sidan de som sopar hem vinster på aktier och obligationer, har extremt höga löner och tar hem stora vinster på fastighetsaffärer i bostadsbristens Sverige.

Den stora klyftan blundar högerpartierna för!

Bror Perjus

måndag 26 juni 2017

Vad ska man vara idag? Macronit eller Corbynit?

Macronit eller Corbynit? Vad ska man vara idag? Om man nu råkar vara socialdemokrat, vilket jag är av födsel och ohejdad vana, förnuft och känsla? Nina Wadensjö, ny chefredaktör för Aktuellt i Politiken, är uppenbarligen Macronit. Skälet tycks enkelt! Emmanuel Macron vann valet i Frankrike! Precis som Justin Trudeau i Kanada! Och att vinna är ”det enda riktigt viktiga” för Nina Wadensjö.

Men så enkelt är det inte. Det är farligt nära populism! Det politiska budskap som segern grundas på betyder också något. Det avgör nämligen vilka samhällsförändringar som en segrande regering lovat och därmed kan genomföra.

Ann Linde, EU-minister, utnämnde omedelbart efter segern Macron till socialdemokrat, varpå Jan Björklund snabbt omvände honom till Liberal. Vad vi vet är att Macron varit finansminister i Francois Hollands socialistiska regering. Betydande delar av Macrons riksdagsgrupp har aldrig tidigare haft ett politiskt uppdrag. Få vet var de står och vilket mandat de har. Den nya regeringen står med ett ben till höger och ett till vänster om mitten. Den riskerar på sikt att tvingas ned i spagat.

Själv sympatiserar jag med Macrons offensiva EU-politik för ett federalt, aktivt och utåtriktat EU som ett verktyg för demokratins globalisering. Salig blev jag av Macrons ord ”Make the planet great again”! En oslagbart fyndig turnering av den klumpige Donald Trumps ”Make America great again”.

Däremot är jag orolig över planerna på att reformera arbetsrätten i Frankrike. Men situationen är på en avgörande punkt annorlunda där än i Sverige. De fackliga huvudorganisationerna CFDT och CGT bekämpar varandra nästan lika mycket som motståndarna, vilket gör det svårt för den fackliga rörelsen att ta samhällsekonomiskt ansvar. Om en ny arbetsrätt kan bidra till ett enande av den splittrade franska fackliga rörelsen och en juridisk grund för förhandlingar mellan arbete och kapital med jämställda förutsättningar – då kan det bli bra.

But what about Jeremy Corbyn och Bernie Sanders? Två äldre herrar, egensinniga veteranpolitiker med en stark känsla för kampen för ”Det jämlika samhället”. Självklart sympatiserar jag starkt med de båda, även om Corbyn nog inte förstått poängen med EU och nödvändigheten av demokratins globalisering. De båda vann emellertid bara nästan i Storbritannien respektive USA! Därför räknas de ut av Nina Wadensjö.

Men Corbyn gjorde en fenomenal upphämtning med alla massmedier, finanselit, företagsledare, hela det politiska etablissemanget och sin egen riksdagsgrupp emot sig. Han är nu väljarnas favorit som premiärminister enligt en opinionsmätning. Bernie Sanders hade ännu värre motståndare i det reaktionära och kapitalstyrda USA. Ändå hade han antagligen besegrat Donald Trump om han fått chansen.

I Sverige är situationen annorlunda. Vi har ett stabilt socialdemokratiskt parti, som svetsats samman av en pålitlig metallarbetare som regeringschef, sekonderad av en annan pålitlig metallare som LO-ordförande. Det har bidragit till stabila statsfinanser och fler sysselsatta, som Nina Wadensjö påpekar. Men ”lägre sjuktal” är inte detsamma som färre sjuka och förbättrad folkhälsa. Och de ekonomiska klyftorna har knappast minskat – de superrika drar ifrån och smiter från skatterna.

Nina Wadensjö är förtjust i uttrycket ”plocka russinen ur kakan”. Det brukar inte svensk arbetarrörelse ägna sig åt. Uppgiften är att ladda för en stenhård ideologiskt offensiv valrörelse som lyfter Socialdemokratin med 10 procent i valet nästa år.  Annars väntar Sverigedemokraterna i kulissen.

Det kräver ett kraftfullt valmanifest med en radikal ekonomisk omfördelning till de stora grupper i vårt samhälle som har det svårt idag. Det räcker inte med ”russin”! LO föreslår 70 miljarder till reformer. Frågan är om det räcker?

Bror Perjus

fredag 23 juni 2017

DN-debatt idag: Stjernkvistarnas uppgivna strategi!


Det är en uppgivenhetens strategi som förre partisekreteraren, numera kommunalrådet Lars Stjernkvist et consortes i Norrköping, predikar för socialdemokratin inför valet den 9 september 2018 (DN-debatt 23 juni).

De beklagar sig över ”dagens hårda debattklimat”.

Angreppen är hårda, tonen oförsonlig och utrymmet för problematisering och resonerande minimalt”, skriver de.

Stjernkvistarna anser därför att vi måste ”börja med att förändra vår egen retorik” och sluta upp med att ”bunta ihop de borgerliga partierna och kalla dem för högerpartier”.

Betraktat ur ett höger-vänster-perspektiv står de borgerliga partierna till höger om socialdemokratin. De är alltså ”högerpartier”. Det är inte särskilt märkligt eller anstötligt på något sätt. Det tycker de nog inte ens själva. Och just det har knappast förhindrat de så kallade mittenpartierna från att göra upp med socialdemokratin i kritiska lägen.

Men den sista borgerliga partiledare som vågade ingå i en koalition med socialdemokratin var Bondeförbundets ledare Gunnar Hedlund. Han kallade själv de övriga borgerliga partierna för ”högern” som han aldrig ville regera med. Dagens Annie Lööf däremot leder ett typiskt högerparti.

Och det är faktiskt inte socialdemokratins ledning som står för ”de hårda angreppen” och ”den oförsonliga tonen”. Det är de samlade ”högerpartierna” som ständigt planerar tillsammans för hur de ”ska byta ut Stefan Löfven som statsminister”. Han påstås föra en ”politik som är skadlig för Sverige”.

Sverigedemokraterna och övriga högerpartier har levererat ett hundratal så kallade ”tillkännagivanden” mot regeringen i kraft av sin stora majoritet i riksdagen. De klurar på olika konstruktioner av misstroendevotum för att misskreditera regeringens förslag och sänka enskilda statsråd. Syftet är att underminera regeringens möjligheter att just regera. Utan att själva vara beredda att ta över ansvaret.

Och gemensamt för dem alla är att de arbetar som bävrar för att öka de ekonomiska klyftorna i samhället; de vill ha lägre löner för redan lågavlönade, sämre pensioner, segregerade skolor, segregerade bostadsområden, sämre sjukersättning, sämre a-kassa, sämre sjuk- och hälsovård, och lägre skatter för extrema höginkomsttagare och högre, gärna skattefinansierade, vinster för miljardärer.

Problemet med Stjernkvistarnas defensiva socialdemokratiska strategi inför denna ”oförsonliga” högerpolitik, är att den kommer att förstöra alla förutsättningar för en socialdemokratisk valseger 2018 och en ”parlamentariskt stark regering oberoende av Sverigedemokraterna” som Stjernkvistarna, precis som alla vi andra socialdemokrater, vill ha.

Självklart ska socialdemokratin vara beredd att ”kompromissa med andra för att åstadkomma en samhällsutveckling som går i vår riktning”. Självklart ska vi vara öppna för blocköverskridande regeringar – om det visar sig vara oundvikligt. Men socialdemokratin har alltid varit hänvisad till att agera utifrån en styrkeposition i förhållande till högerpartierna. Utan en stark socialdemokrati är inga välfärdsreformer möjliga.  

Det är inte som Stjernkvistarna tror att ”välfärden vuxit fram i brytningspunkten mellan socialdemokraternas strävan efter jämlikhet och liberalernas försvar av individens frihet”. Det är i det jämlika samhället som individens frihet är som störst! Minns Tage Erlanders kloka ord: ”Liberalismen är en ömtålig planta som trivs bäst i skydd av en stark socialdemokrati”.

Socialdemokratin ska gå till val den 9 september 2018 på en kraftfull politik för ett jämlikt samhälle. Knappast ens Stjernkvistar röstar på ”koalitioner” och ”blocköverskridande regeringar”.

Bror Perjus


lördag 17 juni 2017

Trygghet skapas genom jämlikhet – dumskalle*!


Det är för mycket prat om blocköverskridande regeringar. Socialdemokratin måste räta på ryggen, blir mycket tuffare, tro på sin egen politik och ta den ideologiska, principiella debatten mot hela borgerligheten om ”Det jämlika samhällets” helt avgörande fördelar framför ”Det ojämlika samhället”.

Det är den ideologiska skillnaden som all politik handlar om!   

Alla begriper att inget samhälle kan bli exakt jämlikt, med samma inkomster och samma utgifter för alla. Alla begriper också att inget samhälle kan bli totalt ojämlikt, så att en äger allt och alla andra ingenting - även om världen tycks vara på väg i den riktningen! Det råkar ju vara så idag (enligt Oxfam) att 8 personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. Och att en procent av jordens befolkning äger mer än övriga 99 procent tillsammans!

Kan det bli mera ojämlikt? Ja, dessvärre!

Så, det handlar om att ändra färdriktning. Världen går åt fel håll. Dessvärre också vårt eget land! Vi socialdemokrater måste ta strid för att ändra denna vanvettiga, destruktiva, nedbrytande färdriktning. Och vändningen måste bli 180 grader! Kan en blocköverskridande regering klara det?

Valstrategerna, de policyprofessionella förståsigpåarna, siffernissarna runt partiledningen har fastnat med näsan i opinionsmätningarna. Siffrorna säger att det är ordet ”trygghet” som ska ge oss valsegern 2018.

Visst! Människor känner sig idag mycket otrygga. Konstigt vore det annars!

Hotfulla krig pågår i Mellanöstern och Nordafrika. Putin krigar i östra Ukraina, annekterar Krim, laddar upp med taktiska kärnvapen i vårt närområde och skickar sina jakt- och bombplan utan transpondrar över Östersjön. Trump ljuger och hotar och säger; ”Om vi nu har kärnvapen, varför kan vi inte använda dem?” (Aftonbladet och DN den 3 augusti 2016)

En bisarr pittmönstring i kolossalformat!

Unga människor, ja barn, åker från eftersatta förorter i Sverige, får militär träning i Syrien och Irak och återkommer, traumatiserade, hatiska och beredda att döda. En terrorist kör ihjäl människor med lastbil på Drottninggatan. Kriminella gäng tar över våra storstäders förorter och skjuter varandra!

Men blir vi tryggare av ännu mera våld?

Fler poliser? Mera vapen? Mera militärer? Flera stridsvagnar? Mera jakt-flyg, bomb-flyg och raketer? Modernare kärnvapen som kan utplåna allt liv? Blir det bättre? ”Den andra sidan” resonerar nämligen lika enfaldigt och rustar sig med lika mycket våld. Upptrappningen blir ömsesidig. Även terrorister och kriminella gäng skaffar mera vapen.

Våld kan inte fördrivas med ännu mera våld.

Jodå, vi behöver polis och militärt försvar. Men i ett längre perspektiv finns det ingen annan lösning än jämlikhet.

Det är fakta! Dumskalle!

Kriminaliteten är faktiskt lägre i mera jämlika samhällen än i mera ojämlika samhällen. Det gäller antalet våldsbrott och mord och antalet som sitter i fängelse. Människor i mera jämlika samhällen känner större tillit till polisen – just det (!) – till rättsväsendet, myndigheter, politiker och företag. Mera jämlika länder ger för övrigt mera internationellt bistånd till stöd för fattiga människor i fattiga länder – vilket är det enda som bidrar till demokrati och långsiktigt motverkar såväl krig som terrorism. Allt enligt ”Jämlikhetsanden” av Pickett/Wilkinsson.

Svaret på människors behov av trygghet stavas alltså j-ä-m-l-i-k-h-e-t.

Precis tvärt emot den enfaldiga propagandan från alla högerkrafter som tror att jämlikhet är det som skapar otryggheten. Kanske därför att deras väljare känner sig otrygga, rädda som de är för att tvingas avstå något av sitt överflöd, samtidigt som de är beredda att satsa hur mycket som helst på våldet för att skydda sina pengar och sina orimliga privilegier.

Bror Perjus

*It`s the economy, stupid!” är ett omtalat citat från Bill Clintons valkampanj 1992. Mera korrekt är ”It´s the equality, stupid!” eller ”Det handlar om jämlikhet, dumskalle!”